HejPappa, åter i Uppsala

Så; dags för uppdatering!

Lägenheten:
Jag klev av tåget i uppsala, nästan i tid, halv tolv på söndagsförmiddagen. Större delen av dagen gick åt till att göra lägenheten beboelig. Viktor har bott här i tolv månader, och han har sett efter lägenheterna och möblerna väl. Men alla mina prylar och kläder har legat i kartonger i ett förråd hela året och dessa behövde packas upp. Ett väldans slitgöra, men utan någon tidspress så kunde jag göra det i maklig takt och då blev det inte så farligt jobbigt i slutändan.

I nästan ett helt år har jag bott mer eller mindre i min ryggsäck, det vill säga att jag inte kunde äga just något mer än vad jag kunde tänka mig bära på ryggen. Det har varit bra för materialisten inuti mig (som existerar, hur mycket jag än vill förneka det) och jag har fått motivera för mig själv, varför jag skulle behålla en viss pryl. Nu när jag kom hem gorde jag detsamma med alla mina prylar och kläder när dessa skulle förflyttas från kartonger och påsar in i garderoberna. Några enkla får man ställa sig, beroende på vad det är för slags pryl. 'Kommer jag vilja använda denna igen?', '(För plagg) Kan jag fortfarande få på mig denna?', 'Skulle jag sakna denna om jag slänger/ger bort den?' osv.

Allt som inte uppfyllde behålla-kriterierna, och som var helt och rent skänktes bort till välgörenhet, och allt som var bortom räddning slängdes bort. Såå skönt att inse att garderoben var luftig efter att tre sopsäckar gått till klädinsamlingen och en i soporna.

Skolan:
Jag läser för tillfället två kurser; Reglerteknik I och markvetenskap. Måndagar och tisdagar är vi på Ångström, och resten av veckan spenderas i nya fina lokaler ute på Ultuna. Det är inga enkla kurser, men jag är rätt motiverad, och schemat lämnar utrymme för fritid lite nu och då.

Kvällskul:
Att byta ett galet backpackerliv mot vardag i Uppsala är inte helt smärtfritt, men det är otroligt skönt att ha en lägenhet som är bara min och att ha vänner som känner mig väl är ovärderligt! Var jag än vänder mig är det folk som ger mig en innerlig kram, säger att det är såå kul att se mig igen och säger att jag är oförskämt brun - jag kan vara lycklig för mindre! Faktiskt har jag varit så glad och lycklig den senaste veckan att det har gränsat till euforisk!

I torsdags hade jag säsongens första rugbyträning, på konstgräs utomhus i Sävja. Sprinta och kasta bollar är kul! Och imorgon är första körrepet för terminen, med ny dirigent som jag är lite nyfiken på!

CouchSurfing:
En stor och avgörande del av mitt resande har bestått av möten med människor. Öppensinnade främlingar med andra historier att berätta än mina uppsalavänner. Jag insåg att detta var något jag skulle sakna och registrerade därför en ledig soffa på CouchSurfing.org. CouchSurfing är ett världsomspännande nätverk som går ut på att man söker folk med lediga soffor på en ort någonstans i världen, man väljer ut en person vars boendesituation verkar trevlig och skickar sedan en soff-förfrågan.

Jag registrerade min lediga soffa i tisdags, köpte en madrass i onsdags (för min tvåsitssoffa är alltför obekväm) och min första soffsurfare anlände i fredags! Han var ursprungligen från Wyoming, USA men bodde nu i Estland (som han alldeles kärat ned sig i) och var på väg mot Åre med mellanlandning i Uppsala. Vi lagade mat, genomled ett strömavbrott, träffade mina vänner, gick på studentnation, testade lördagsfika på nation och såg på film. Jättetrevligt, och jag fullkomligt njöt av att få pladdra på engelska med en utländsk främling igen. Som att backpacka, men utan att behöva lämna min lägenhet!

Sammanfattning:
Jag har det bra! Och idag har det dessutom kommit en massa snö!


Uppsala domkyrka, sett från Gunillaklockan.

Jag hade glömt hur vintern känns mot huden och i lungorna, hur den lät mot skosulorna och hur den luktade och lät. Jag hade glömt hur otroligt vacker norrbottnisk vinter kunde vara. Jag har varit borta länge, och ändå känns det nästan som jag inte har varit borta alls. Allt känns som vanligt, i stort sett. Märkligt. Jag trodde jag skulle känna mig mer annorlunda och förändrad än jag gör. Fortfarande en hel del att smälta.

Tillbaka till life as usual. Bloggen. Vad ska jag skriva om nu? Det var så enkelt att uppdatera när jag gjorde något fantastiskt eller galet i stort sett varje dag, men nu?


Flisa


Lössläppta vovvar i Nybyn


Pappa och Flisa på språng

Jag är hemma. 48 timmar resa mellan mig och alla upplevelser i Nya Zeeland. Jag kan inte riktigt greppa känslan. Jag kommer på mig själv med att säga 'Hello' och 'Hi' istället för 'Hej', och 'Oh sorry' istället för 'Ursäkta'. I drömmarna är jag fortfarande kvar på resande fot, när jag vaknar till tar det en bra stund innan jag kommer ihåg vart jag är.

Jag har haft ett fantastiskt år, på det stora hela. Jag har haft det otroligt tufft, och überfantastiskt bra om vartannat. Jag har lärt mig engelska så bra att engelsktalande personer tror jag är engelsktalande. 'Whereabouts in England are you from?'. Jag har blivit ännu bättre på att ta vara på mig själv, och jag är nu världsbäst på att mingla.

200 sidor journalanteckningar och 2900 bilder ska sammanfattas och såsmåningom bli en fotobok! Återkommer!



Jag hade åtta timmar på flygplatsen i Amsterdam, så jag tog tåget in till city för en promenad. Soluppgång över en typisk amsterdamgata; kanal, gamla hus, cyklar och spårvagnar!

Tongariro Alpine Crossing, sägs vara en av världens bästa dagsturer! Spektakulärt var det sannerligen! 19,4 km, 1000 höjdmeter, så ingen lek direkt. Men efter alla mina vandringsäventyr är jag faktiskt i ganska god form, så det var mest bara fantastiskt! Jag lyckades pricka den enda soliga dagen på två veckor, och det verkade som om hela landet var molnigt även denna dag, utom just vulkanerna jag promenerade på - hur mycket tur får man ha?


Blue Lake


Mt Ngauruhoe, även känt som Mt Doom!


Taranaki, (Mt Egmont) på västkusten sticker upp ovanför molnen!

Forsranning var MEGAHAFTIGT! Jag are lite lampligt radd for vatten (eller atminstone for att hamna under vatten) sa detta var en ganska 'big deal'. Tva och en halv timme genom 60 forsar over 14 km alv, ovantat mycket jobb! Mycket paddling (Forward paddle, stop! Backward paddle hard, stop! Right side over! HOLD ON!), sa mycket att jag tre dagar senare har duktigt mycket traningsvark i hela overkroppen! Vid ett tillfalle klev vi av flotten for att hoppa fran en klippa ned i vattnet, tre meter hog eller sa. Jag har aldrig hoppat fran en klippa, jag gor inte sant helt enkelt - och nu hoppade jag! Forst dessutom! Blot glad och mycket lycklig efterat!

Tongariro Alpine Crossing var beyond fantastic, och jag lyckades pricka en helt perfekt dag! Men jag har inte mojlighet att ladda upp bilder just nu - aterkommer!


Full av forvantan! Jag i forgrunden till vanster!


AWESOMENESS!

Tiden ar alldeles snart slut! Dags att boorja tanka pa resan hem till Sverige igen. De senaste dagarna har jag tagit mig uppat i landet, Timaru-Kaikoura-Cook Strait over till Wellington och nu Turangi, vid foten av de stora vulkanerna. I dag ska jag forsranna, Nya Zeelands langsta forsranning dessutom! Imorgon ska jag gora Tongariro Alpine Crossing och sen bara ta mig upp till Auckland for mitt flyg pa sondag. Jag landar pa Kallax klockan fyra tisdag eftermiddag - nagon som kanner sig manad att hamta mig da?

Jag lyckades slita mig fran Queenstown tillslut! Mandagkvallen taltade jag gratis vid Ahuriri River utanfor Omarama. Ett dopp i alven och sedan sag jag solen ga ned over Otago - najs! Morgonen efter tog jag mig upp till Aoraki/Mt Cook Village, vid foten av Nya Zeelands hogsta berg! Dar taltade jag tva natter pa slatten mitt bland glaciarer och tretusenmeterstoppar - AWESOME! Himlen var bla och Mt Cooks hogsta topp kronte vyerna, jag gick ett par dagsturer och sov sedan till mullret av laviner och jordskred pa Mt Sefton, det argaste berg jag nagonsin sett! Igar kvall sag jag solen ga ned och farga Mt Cook orangerosa, sa vacker att jag fick gashud anda ned till tarna!

Idag har jag tagit mig lite norrut, till ett hostel (taltar pa grasmattan) vid stranden av galet mintgrona Lake Tekapu och imorgon forsatter jag ned mot kusten for att fira nyar! Jag har bara TIO dagar kvar i Nya Zeeland?! Hjalp! Om tva veckor sitter jag hemma i koket och kliar Flisa bakom oronen...


Kvallsdopp i Ahuriri River


Solnedgang over Otago


Middagspaus 500m ovanfor dalbotten och min taltplats


Ed Hillary tittar bort mot Mt Cook


Solnedgang over Aoraki/Mt Cook - Nya Zeelands hogsta berg 3754 moh.


Solnedgangen at andra hallet!


Omojligt mintgrona Lake Tekapu, bilden gor inte fargen rattvisa!


Titta pa hon som ar brun!

Detta ar den konstigaste julhelg jag nagonsin upplevt, men ratt fantastisk anda! Dagen fore julafton storbakade jag pepparkakor i hostelkoket for att bjuda hela ganget. Ingen kavel, sa en olflaska fick gora jobbet och bara tre pepparkaksformar! Fransosen Jean-David visade stort intresse i pepparkakskonsten!

Pa sjalva julafton gjorde jag, och samme fransman, en toppbestigning av Ben Lomond 1746 moh (Queenstown ligger pa 300 moh) over dagen. Med en lunchpaus pa toppen tog det oss totalt sex och en halv timma upp och ned igen! Utsikten fran toppen var fenomenal och det var helt vindstilla! Juldagens (da kiwisarna firar) huvudnummer var en gemensamt astadkommen, valdigt ambitios, hostelmiddag for 25 personer. Rostade gronsaker, potatismos, nya zeelandskt lamm, skinka, ongsbakt lax och sas! Mycket trevlig, men udda, jul i gott sallskap!


Jean-David och jag bakar pepparkakor!


En olflaska gor jobbet!


Pa toppen av Ben Lomond!


Pa vag ned, i subalpin terrang!


Nu har jag packat ihop mina prylar, efter en hel vecka i Queenstown - en awesome vecka i queenstown - och drar nu norrut!

Igar spenderade jag tre timmar uppe bland bergen ovanfor Queenstown - pa hastryggen! Sy hette min hast for dagen, vi hade det valdigt trevligt ihop! Saaa lange sen jag red sist, fantastisk kansla (men ont i benen och rumpan idag...)!

Planerna framover ar valdigt oklara, jag ar fortfarande i Queenstown men sen vet jag inte. Det ar JUL i helgen?!


Sy

Jag har haft makalos tur med vadret i Fjordlands, har regnar det som oftast tre dagar av fyra! Routeburn Track var vaaaldigt fin, det ar allt jag kan saga! Lat bilderna tala for sig sjalva:


Solnedgang over Lake McKenzie


Fjallblomma


Min dina taltplats pa Routeburn Flats

Vadret sag mycket tveksamt ut nar jag stack nasan ur taltet imorse, men kryssningen till Doubtful Sound var redan bokad och betald sa det var inte sa mycket att debattera om. Vaderprognosen var ratt lovande med! 8.15 blev jag upplockad av en buss utanfor hostlet, sedan fojlde transport till Manapouri, en 50 minuterskryssning over Lake Manapouri (laga moln...), besok i Nya Zeelands storsta underjordiska vattenkraftverk, busstur over ett bergspass pa grusvag och sedan dagens huvudattraktion; en tre timmars kryssning langs hela langden av fjorden Doubtful Sound, 40,4 km lang!

Lagom till vi klev ombord baten i Doubtful Sound borjade flackar av bla himmel synas pa himlen, och inom loppet av en timme var hela himlen bla! Fantastiska vyer, vattenfall, salar (seals alltsa) och stooora vagor nar vi narmade oss Tasman Sea! Sedan hela resan tillbaka igen, denna gang med fantastiska molnfria vyer over Lake Manapouri med! Nu ar jag trott men nojd, och solbrand om kinderna!


Utsikt over forsta halvan av Doubtful Sound, sett uppifran bergspasset.


Vattenfall i narbild!


Imorgon ger jag mig ut pa Routeburn Track, tre dagar tvars over bergskedjan! Pa mandag kommer jag ut pa andra sidan, tills dess ar jag i radioskugga aterigen! So long!

Jag ar fortfarande kvar i Fjordlands och Te Anau, har ar saa trivsamt! Igar klev jag av Kepler Track efter fyra dagar fin vandring. Insektsbetten ar maaanga och musklerna och lederna ar duktigt stela, men det far man ju rakna med!Imorgon ska jag anvanda mina julkappspengar och aka pa kryssning till Doubtful Sound, en heldag ute bland fjordarna! Sedan pa lordag borjar jag nasta vandring over till Otago, via Routeburn Track!


Kepler Track dag 1:
Te Anau - Luxmore Hut, 14km.
Jag tog en shuttlebuss ut till starten pa leden halv nio pa sondagen. Solen sken och de fa molnen som fanns pa himlen var hogre an fjalltopparna! Forsta timmen var pa platten, genom trevlig skog - sen borjade uppforsbacken! 890 hojdmeter upp till stugan och malet for dagen! Men jag var valdigt mentalt forberedd for utmaningen och redan klockan ett var jag uppe vid stugan uppe ovanfor tradgransen! Jag kande mig pigg och oovervinnerlig, sa jag bestamde mig for att gora ett toppforsok pa Mt Luxmore, 1472 moh. medans molnen var hoga (mandagens vaderprognos var samre). Jag lamnade packningen pa sangen, fyllde min vattenflaska och gav mig upp mot toppen ytterligare 400 hojdmeter upp.

En timme senare stod jag uppe pa toppen (formodligen den toppigaste topp jag nagonsin vart upp pa, vanligtvis haller jag mig till berg med suffixet tjåkka), vindstilla och 360 grader utsikt over Fjordlands! Jag stannar dar uppe en hel timme, och far sallskap av en Kea, varldens enda alpina papegoja! Sen gar jag ned igen och njuter av en kvall i fjallstuga!


Videodagbok fran toppen!


Kalfjall!


En Kea holl mig sallskap pa toppen!


Fjordlands!


Keafaglarna snokade runt omkring stugan med, har i solnedgangen!



Kepler Track, dag 2.
Luxmore Hut - Iris Burn Hut, 15km.
Jag klev upp klockan atta, at frukost och gav mig ut pa ett blasigt och ruggigt fjall. Leden for dagen var ett alpint pass och flera kilometer av leden gick langs en ratt spetsig bergsrygg. Molnen var laga, men den starka vinden gjorde att molnen rorde sig snabbt over fjallen och blottade snotackta toppar emellanat. Valdigt dramatiskt! Den sista timmen for dagen var en 800 meters nedforsbacke ned i bushen och Iris Burn Hut. SANDFLIES! Usch, usch, usch vad mycket sandflugor! Har taltade jag.


Kelper track, dag 3.
Iris burn Hut - Shallow Bay, 18 km.
En hel dag i bushen, men vadret var fint och traden gamla och vackra. Stigen slingrade sig fram langs med alven och pa det stora hela var denna dag nedforsbacke. Taltplatsen for dagen var en bra bit fran huvudsparet och bara en 'vanlig' taltplats, jag behovde alltsa inte betala for att talta. Jag hade en egen strand bredvid sjon Manapouri, med bergen vackert upprarade i bakgrunden. Jag solade, badade och tande en eld pa stranden i solnedgangen - ett udda satt att fira lucia, men fantastiskt anda!


Utsikten fran taltplatsen i Shallow Bay.


Bonfire by the Beach.


Kepler Track, dag 4.
Shallow Bay - Te Anau, 6km.
Aista dagen pa vandringen och bara en latt promenad (med nagra spektakulara hangbroar!) till Rainbow Reach dar jag tog en shuttle tillbaka in till stan. Summa sumarum, Kepler Track = Awesomeness!

Hej igen! Efter Dunedin styrde jag kosan ned till Inercargill och jag bestamde mig for att ta mig over till Stewart Island, aven om resan dit ar ratt kostsam. Men det visade sig turligt nog att det ar billigare att flyga(!) over, forutsatt att man har en stand by/sista minuten-biljett! Sagt och gjort, och jag fick sitta predvid piloten i framsatet pa ett niositsigt propellerplan! Han sa bara at mig att inte fingra pa nagot!

Val framme pa Stewart Island bestamde jag mig for att gora en av de nio sk. Great Walks. Tre dagar med djungel/bush, strander och kiwifaglar - och ja, jag sag faktiskt tva livs levande vilda kiwifaglar!

Nu ar jag i Te Anau, Fjordlands, och imorgon ger jag mig ut pa Kepler Track, en annan Great Walk. Fyra dagar blir jag borta, och jag har formodligen ingen mobiltackning under tiden!


Morgonutsikten fran Port William Campsite, Rakiura Track.

Jag är fortfarande kvar i Dunedin. Jag har bestämt mig för att posta ännu ett paket hem till Sverige, min packning är fortfarande alldeles för klumpig och jag bär runt på för mycket prylar som jag egentligen inte behöver (men ändå inte vill slänga/ge bort). Datorn till exempel, inte alls nödvändig för tillfället, 3-4 kg - men jag behöver den ju när jag kommer hem till sverige! Så jag ska packa den varsamt och skicka iväg. Idag var postkontoret stängt, men imorgon bitti innan jag drar söderut ska jag fixa allt!

Idag har jag gjort något så ovanligt som tillbringat hela dagen med svenskar! Just på det här hostlet hänger de i drösvis! Vi kollade in The Santa Parade, julparaden inne i city. Jag har fortfarande inte greppat att det snart är jul!



Väldigt olämplig paradvagn, med tanke på alla barn i publiken. (Googla 'California Girls' om du inte känner igen konceptet)


Ångtraktor!


Märkligt att kiwisarna fortfarande sjunger om snö och har snödekorationer överallt..


Dunedin är ovanligt vacker för att vara nya zeeländsk. Här är gatorna branta åt alla håll!


Svenska Gustav, Anna och jag poserar utanför en strippklubb!


Dunedinborna bara älskar sitt skottska påbrå!