Så var man hemma igen..
Och det känns bra, ovant men bra! Jag har inte riktigt hunnit vänja mig med de ljusa kvällarna och nätterna ännu.
Idag tog jag en tidig buss mot Lule för min första dag på jobbet, som vägbeläggningskontrollant (ni vet asfalt) på Vägverket Region Norr! Jag blev väl omhändertagen från första stund, och har hunnit kvittera ut passerkort, dator, tjänstemobil och varselkläder samt sprungit upp och ned för otaliga trappsteg och druckit en hel del kaffe!
Imorgon blir det en teknikresa runt en massa vägar för att titta på asfalt, beläggningar och få se exempel på sådant som jag bör känna till innan jag börjar arbeta på riktigt. Vi övernattar i Lycksele för att sedan ta en annan väg hem.
Jag är redan fullproppad med information om MJOG, obundna bärlager, stensläpp, separation och annat fackspråk. På bussen hem satt jag och glodde ut genom fönstret för att konstatera att slitlagret på vissa ställen var i väldigt dåligt skick.
Schematisk skiss av vägöverbyggnad
En bit asfalt (misstänkt likt sånt risbräck man ibland gör på julen,
sådant med puffat ris och choklad)
Typiskt dålig väg!
