Iris | In Greek mythology, Iris (/ˈɨrɨs/; Ἶρις) is the personification of the rainbow and messenger of the gods. She is also known as one of the goddesses of the sea and the sky [...] She travels with the speed of wind from one end of the world to the other, and into the depths of the sea and the underworld.
Malina | The slavic word for raspberry
Om förra rugbyträningen var tuff, så var gårdagens än värre. Men eftersom jag blev som jag vart, så tycker jag ändå att det är roligt! Monstermycket tacklingsövningar (kom med fart, gå in lågt, kötta in axeln någonstans i motståndarens lår/mellangärde, greppa armarna runt ett eller två ben, vält omkull er båda) och monstermycket klungträning (scrum training) på klungmaskinen.
Så här: (fortfarande fast besluten om att tvångsutbilda mina läsare i religionen rugby!)
30 sekunder in börjar action!
Idag är mina axlar blåröda från klungmaskinen och musklerna kring ryggraden stela, ömma och obrukbara - men attans vad härligt det känns ändå! På lördag är det dags för säsongens första officiella match, mot Kia Toa!
Idag snappade mitt öra upp klingande sydsvenskt tal utanför kaféet Wharerata, jag var givetvis tvungen att gå fram och hälsa på dessa människor. Den ena gjorde PhD i matematik och bar fjällrävenbyxor (såklart), den andre jobbade på något jordbruksforskningsföretag tvärs över gatan. Dessa två är faktiskt de första svenskar jag pratat med sedan jag landade, och det kändes oväntat konstigt att flippa över till svenska, bara sådär! Att dela modersmål är definitivt en godkänd ursäkt för att prata med främlingar!
I'm dreaming in english, thinking in english. My pronunciation gets closer to kiwi everyday. I sometimes struggle to find the swedish words when i skype my family.
Well.. Igår var det iaf dags för rugbyträning igen. Vi har rekryterat en hel bunt med armétjejer till laget, eftersom dessa inte hade något eget lag denna säsong. Alltså ett parti orädda, högljudda, proffsiga och oerhört vältränade exemplar!
Igår på träningen hade vi en gästtränare, en helt enormt lång kille (andraled, helt klart) som skulle hjälpa oss forwards med lite teknik. Så vi fick träna lineouts, inkast. Och mera lineouts, och ännu fler! Inkast låter kanske inte så jobbigt, men i rugby innebär det att de starkaste (jag alltså) lyfter de rangligaste högt upp i lufter, så att de kan fånga bollen när de är högst upp. Således hugger en tjej tag under skinkorna, och den andra (jag) i knäna - och hivar upp den tredje i luften. Så här:
Mycket action! Vi fick göra säkert 50 lyft, så jag är lite mör idag! Jag ska bli stor och stark, lita på det!
Röd granit (Kaliumfältspat står för den röda tonen), från granitens land - Sverige!
Två timmar varje vecka, totalt 24 timmar för hela terminen, ägnar vi åt att vända och vrida på stenar. Titta på klyvningsytorna, kristallstrukturen, färgen, hårdheten, lystern, syrabeständigheten, tyngden i handen och sammansättningen av mineraler. Kort sagt, identifiering av typiska stenar och mineraler! Mycket rogivande sysselsättning, med stor risk för att utvecka 'arbetsskador'. Såsom att identfiera alla stenar i murar, på marken och i husfasader samt att seriöst överväga att bestämma gravsten redan nu (helt klart Larvikit, en väldigt vacker norsk sten bestående av i huvudsak plagioclasen labradorit!)
Om tre veckor börjar påsklovet/mitterminslovet. Drygt två veckor helt utan plugg! Givetvis har jag inga planer på att stanna i Palmy mer än nödvändigt, så efter hemmamatch mot Stratford så drar jag söderut! Jag har köpt ett tiodagars busspass med Kiwi Expirience, vilket är en utmärkt möjlighet att se väldigt mycket på förhållandevis kort tid! Jag träffade en brittisk tjej i Auckland som testat detta, och hon var oerhört nöjd (och oerhört osugen på att åka hem)! Vill jag stanna någonstans, så kliver jag bara av bussen, och hoppar på igen någon annan dag!
Innan dess så ska jag försöka få till en dagstur till häst, och kanske Tongariro också!
Ända sedan jag satte min första fot på nya zeeländsk mark har jag skrivit dagbok. I denna dagbok har jag haft en sida som jag fyllt med iakttagelser. Sådant som skiljer svenskar från kiwis och verkar lite knäppt. Givetvis vänjer man sig väldigt snabbt vid nya saker, därför är det viktigt att skriva ner alla fenomen så fort man upptäcker dem! Håll i hatten!
Kuriosa:
- Sir Edmund Hillary, första mannen på Everest topp (i sällskap av Tenzing Norgay förstås) återfinns avbildad på femdollarssedeln!
- Förkärlek för heltäckningsmattor. I hemmet såväl som i klassrum, butiker och även utomhus(?!)
- Strömbrytare på alla eluttag.
- Englasfönster! (Och ingen isolering och inga element)
- Maorispråket uttalas precis som det stavas, samma vokaler som svenska. Mycket lättare för mig att uttala ortsnamnen rätt än för kiwisar. Ruapehu uttalas ru-ha-pe-hu, enkelt!
- Orion är uppoch ned, och vintergatan är väl synlig!
Beteende:
- Kiwisar blandar ihop Sweden och Switzerland. Ofta. Även beresta föreläsare. Jag trodde det var en myt, men icke!
- Packare i mataffärerna. Väldigt svårt att använda sina egna tygkassar eftersom maten hamnar i plastkassar innan man ens hunnit betala! Väldigt dåliga plastkassar dessutom.
- I butikerna på stan säger butiksbiträdena alltid 'Hello, how are you today?' (jag tvivlar på att de är intresserade av mitt svar). Jag tror att man förväntas svara 'Good, how are you?' Men det känns jättedumt..
Mat och annat ätbart:
- Äter müsli (muesli) med yoghurt istället för yoghurt med müsli! Alltså massor med müsli i skålen och lite yoghurt på toppen.
- Kranvattnet luktar simbassäng, klor!
- Euroshoppers äppelmos (appelmoes) och Daim på internationella hyllan i mataffären.
Djur och natur:
- Skogen är inte tyst! Snarare väldigt högljudd! Cikadorna finns i varje träd i alla parker!
- Svarta svanar
- Inga inhemska däggdjur (förutom två arter av fladdermus)
- Inga ormar.
- Väldigt GRÖNT, överallt.
I trafiken:
- När man ska korsa vägen, och det blir 'grön gubbe', så hörs ett ljud som mycket väl skulle kunna platsa i Star Wars!
- Här är det olagligt att cykla utan hjälm, oavsett ålder!
- Olagligt är det även att prata i mobiltelefon vid bilkörning. Även sms förstås.
- Kiwisar cyklar som dårar! Inga tantcyklar så långt ögat når, och inga ringklockor som varnar när man blir omblåst av någon kostymnisse. (tillgäggas bör att jag inte på något vis cyklar långsamt)
- Vänstertrafik. Gula linjer på sidorna och vita i mitten.
- MASSOR med bilar, och parkeringar överallt!
- Massor med traktorer på åkrarna - av grålletyp! Små traktorer utan hytter, men ofta med någon slags störtbåge.
Begrepp:
- 'Jandals' = Flipflops
- 'Togs' = Badkläder
- 'Overseas' = utomlands (eftersom NZ inte riktigt har några grannländer)
- 'Cheers!' [tjees] ofta i kombination med 'mate' eller 'bro'. Används för 'hej', 'hej då', 'tack', 'skål', 'vi ses' och allt möjligt!
- 'Swede' = kålrot
- 'JAFAs' [jaffas] = Just Another Fucking Aucklander. Används ungefär som 'fjollträskare'
- 'Dairy' = kvartersbutik
- 'Eh?', eller mer som 'aye?'. Läggs till efter meningar och betyder 'don't you agree?'. Typ 'Bloody good rugby game, eh?'
Click here for English translation. Ett: Två personer frågade om jag var kiwi (alltså inföding)! Visserligen var de själva utbölingar, men ändå!
Två: Med anledning av en inlupp i environmental science gjorde jag ett test för 'Ecological Footprint'. Mitt resultat blev 1,74 jordklot, om alla jordens invånare skulle leva som jag. Testa själv här, en ögonöppnare!
Tre: Läs boken 'Förgiftad - Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa' av Rick Smith och Bruce Lourie (Eng. titel 'Slow Death By Rubber Duck). Lättillgänglig bok med väldigt viktigt budskap!
Måndag återigen. Första föreläsningen på schemat är först klockan elva, så det är en lämplig mjukstart på veckan. Sista föreläsningen är slut klockan fem, varpå jag snör på mig rugbyskorna för träning mellan 5.30 och 7.00pm för att sedan gå på MUACs veckomöte från 7.00 och framåt. Intensivt, men helt okej!
MUACs möten bjuder alltid på något knas, och idag var det Ben som stod för Random Fun Stuff. Konstiga men roliga aktiviteter alltså. Som att knyta en bår av ett klätterrep, resa ett kupoltält med ögonbindel, gå på lina och 'traverse' (ta sig runt och under ett bord utan att ta i marken). Och så min favoritgren - att plocka upp saker från marken med munnen, och det enda som får ta i marken är fötterna. Jag klarade faktiskt att ta upp ett pappersark som låg slätt på marken!
Apropå ingenting särskilt - inspelningen av The Hobbit startar denna vecka här på NZ! This is where the magic happens! (Det ryktas dock att Persbrandt har en roll?!)
Imorse tog jag mig knappt ur sängen, bokstavligen. Rugby frammanar helt vansinnig träningsvärk (vilket jag i ärlighetens namn älskar). Rollen som prop ger exempelvis massiv träningsvärk i axlar, bröst, överarmar, hals, nacke, käken och precis hela ryggen. Trots detta (icke livshotande) tillstånd gjorde jag en hjälteinsats och tog mig iväg på MUACs första tramp, Manawatu Gorge.
Manawatu Gorge Track är en 10km lång led genom en mäktig flodravin. Ravinen är bitvis väldigt brant, och stigen går högt upp på sluttningen genom inhemsk, djungelliknande bush (brant, så tur var att det mesta av träningsvärken satt i överkroppen och inte i benen!)
Vädret var kalasbra, och trots att vegetationen skuggade det mesta av stigen så svettades jag ymnigt! Närmare fyra timmar tog vi på oss, inklusive stopp på alla tänkbara utkikspunkter.
En bit av Nya Zeeland. Slätter, åkrar, boskap, floder, djungel och berg!
Igår hade jag min rugbydebut på Nya Zeeland. Mitt lag, Massey Maidens, åkte buss till Kilbirnie Park, Wellington (som återigen var soligt och varmt?!) efter att först ha ätit pancakesfrukost hos lagkaptenen. Motståndarna bestod av Old Boys, University Rugby Ladies.
Efter att ha blivit övertygad av vår coach Brent, tog jag på mig jersey nummer ett - loose head prop. (vet ni inte vad det är så är det på tiden ni läser på lite rugbyregler, exempelvis här!) Enligt min mening är bäraren av tröja nummer ett den största, starkaste och mest skräckinjagande spelaren på plan, och det låter ju onekligen som jag!
Själva matchen var jämnare än resultatet visade (12-32), och jag hade verkligen roligt på planen. De första klungorna (scrums) var ganska läskiga, men det blev bättre allt eftersom. Efter ett tag började vi köra över deras klunga! Jättehäftig känsla!
En maul, Maidens i uppsalablått och jag längst till höger!
En klunga, ren råstyrka!
Efter matchen åt vi mat och drack öl med motståndarlaget, i vanlig ordning. På det stora hela en väldigt bra dag, och början på en grym rugbysäsong! Intense!
Spenat, av sorten Winter Queen, tittar upp i trädgårdslandet!
Tiden går. Idag är det precis en månad sedan jag klev av planet i Auckland. På denna månad har jag dock hunnit med en del. Besökt NZ två största städer, hittat bostad, backpackat lite grann, pluggat två veckor, inlett en rugbysäsong och lärt känna en försvarlig mängd människor. Jag försöker hela tiden utöka mitt kontaktnät. Det är inte helt bekvämt alla gånger, det är lättast att bara sitta på rummet och titta på SVTplay, men jag försöker prata med främlingar (som ser trevliga ut) så ofta jag får tillfälle. Nu senast på bussen hem från skolan. Jag bjöd killen bredvid mig på lite godis, och sen var vi 'vänner' och pratade resten av resan (lite samma som med hundar faktiskt, i synnerhet retrivrar..)!
Jag har upptäckt att namnet Malin inte riktigt går hem här. När jag presenterar mig ser folk lätt förskräckta ut, och vågar sedan aldrig tilltala mig vid namn (rimmar illa med mina networking-ambitioner), så jag presenterar mig numera rätt och slätt som 'M' eller 'Em'. Kort och konsist, och det fungerar mycket bättre. Faktiskt brukar somliga utropa 'Som fisken?!' när jag säger att jag heter Malin. De syftar på marlin, vilket är en svärdfisk. Uttalet blir detsamma på kiwiengelska.
Nu ska jag iväg och handla lite, skafferiet är helt tomt. Mitt knä är lite tjockt och blått sedan gårdagens rugbyträning, så vi får se hur det går att cykla!
Denna vecka: Idag: Ingenting särskilt Onsdag: Rugbyträning Torsdag: Shakespeare på Esplanaden. En Midsommarnattsdröm, på utomhusscen Fredag: Kanske Field Day i grannorten Feilding. Typ som Grandagen, fast oerhört mycket större! Lördag: Rugbymatch! I Wellington. Söndag: Bush walk i Manawatu Gorge, med MUAC.
Osannolikt bra väder (i synnerhet för att vara Wellington) mötte mig när jag klev av bussen på Wakefield St fredag kväll. En kort promenad tog mig till centralt belägna sandstranden Oriental Bay, där jag hann doppa benen i havet, innan Rachel mötte upp.
Utsikt från Roseneath, mot city och Oriental Bay.
Utsikten från Rachels vardagsrum.
Rachel, som jag först träffade i Uppsala där hon var utbytesstudent, bor uppe på Roseneath. En helt galet lång snirklig trappa leder upp för kullen där hennes lägenhet ligger, med utsikt över Miramar och Evans Bay. Hon delar den med fyra personer. Jag får middag och sedan går vi ned på stan för en milkshake på Fidel's (som i Castro) Café på indie-gatan Cuba Street.
Lördagen börjar vi med kaffe på ett annat av Rachels favoritcafeer Midnight Espresso, innan vi tar den välkända 'Cable Car' upp till botaniska trädgården.
Kaffe på Midnight Espresso
Bush i botaniska trädgården.
Sedan måste Rachel gå till universitetet för att plugga innan hon far till jobbet. Jag styr stegen mot Karori Wildlife Sanctuary en bit bort. Där finns 225 hektar med inhemska växter och fåglar. Sedan fördriver jag några timmar med att kolla in stadens utbud. Staden är känd för att vara artistisk och smått bohemisk, och det är ganska likt intrycket jag får. Överallt, i synnerhet på Cuba Street, finns musiker, dansare och konstnärer i aktion. Och vart man än tittar finns fräcka skulpturer.
En Tui sitter och sjunger.
Berömda och fascinerande 'Bucket Fountain' på Cuba Street, och musiker i bakgrunden. Ganska mycket känslan på denna indie-gata.
En kille tar sig ett dopp i hamnen.
Jag traskar såsmåningom iväg till Westpack Stadion för att se på Hurricanes vs. Chiefs i Super 15-rugby. Arenan tar 34 000 personer, och ligan motsvarar ungefär premiere league hemma på norra halvklotet. Rugby är helt enkelt enormt stort här! Jag gjorde ett seriöst försök att få någon med mig, men alla tycktes vara väldigt upptagna just denna helg - så jag gick själv! Och det gick förstås bra det med. Perfekt lördagsunderhållning, med en prislapp som motsvarar en 3D-biofilm.
Mycket spännande match som Hurricanes (som jag hejar på) gick vinnande ifrån tack vare ett mycket tveksamt försök som dömdes till deras fördel. Matchen slutar 29-26.
Hurricanes kickare värmer upp inför matchen
Conversion kick för Hurricanes (som bär upp NIF:s färger riktigt bra!). Bollen syns snett upp till höger från kickaren. Mål förstås!
Innan jag for fick jag ett cafetips från min föreläsare i Environmental Science, nämligen Maranui Surf Life Saving Club i Lyall Bay. Så följdaktligen tog vi en promenad dit på söndagsmorgonen. Jättetrevligt ställe, mitt på sandstranden, med god mat, utmärkt kaffe (som på så många ställen i NZ) och massa surfprylar att vila blicken på. Rachel bad mig ta med 'togs', kiwislang för badkläder, så vi tar oss ett dopp bland vågorna. Som surfklubbens närvaro antyder är detta en strand med surfvågor, och för mig som inte alls är van vid vågor så är det otroligt spännande!
Rachel på Maranui Surf Life Saving Club
Jag i Tasmanhavet!
Efter en rejäl promenad tillbaka till city är det inget mer att göra än att köpa några sjyssta affischer (wellington, de stora vulkanerna och Mt Cook's topp) och hoppa på bussen igen!
Sammanfattning: En väl spenderad helg i en mycket trevlig stad, med mycket trevligt sällskat och otroligt otypiskt väder. Jag kommer tillbaka senare för att uppleva de friska vindarna!
Om man är medlem i MUAC får man tillgång till Massey's träningscenters bouldervägg för bara $20 per termin. Alltså en fem meter hög klättervägg utan rep, men med madrasser. En massa överspänstiga typer trängdes kring väggens vertikala, horisontella och allmänt lutande anlete. Spänstig är inte det ord jag förknippar mig själv allra mest vid, men jag är ganska envis. Och för att vara första gången så gick det rätt bra! Kul träning, och väldigt socialt. Träffar två typer från 'Environmental Science I' som också precis gått med i alpinklubben! Om några veckor är det riktig klippklättring på schemat, fint att inte vara helt grön!
Imorgon hoppar jag på bussen för en helg i Wellington, huvudstaden. Jag har hört så mycket bra om denna stad (förutom vädret) och jag ser verkligen fram emot att få utforska denna på egen hand! Museet Te Papa finns på att-göra-listan, liksom Karori Sanctuary och super 15-rugby! Kul ska det bli!
Vintern (enligt kiwimått) var här och vände några dagar. På morgnarna var det så kallt att man kunde 'se sin utandningsluft' i sovrummet. Tack och lov är jag som bekant rätt köldtålig, så jag sov gott ändå. Idag var sommaren tillbaka igen, med klarblå cirrusbestödd himmel och 25 grader. Efter skolan tog jag Willow på en promenad i omgivningarna. En av de trevliga sidorna av Palmy och NZ är att man inte behöver gå långt för att komma ifrån stadens buller. I mitt fall handlar det om fem minuters promenad till Manawatu River.
Cirrusmoln
Willow kliar sig en stund, bredvid Manawatus flodravin
Svarta svanar bor i The Hokowhitu Lagoon
Och i samma lagun pågick kajakpolo!
Svenska influenser. 'What does it really mean?' frågade Shannon. 'Um. Like Sandwich table' Låter rätt idiotiskt faktiskt.
Överalld dessa gröna gator. Här Pahiatua Street, min gata!
Nu när jag har en permanent postlåda, så vill jag jättegärna få brev eller vykort (ju svenskare motiv, desto bättre!)
Malin Ullberg 96 Pahiatua Street Hokowhitu Palmerston North 4410 New Zealand
Jag har skrivit upp mig på ännu en av universitetets klubbar, denna gång MUAC, Massey University Alpine Club. För blyga $30/år (ca 150kr) får man följa med på en massa turer till självkostnadspris. Alpine Climbing/Mountaineering, Tramping (vandring i berg och bush), Kayaking, Mountain Biking, Rock Climbing, Caving, Canyoning, Slacklining (gå på lina) och Skiing/Snowboarding utlovas. Redan nästa helg är en dagstur på gång, i närbelägna Manawatu Gorge. The Gorge är en flodravin som går rätt igenom bergskedjan, alltså en älv som rinner mot bergen istället för ifrån (vilket vi givetvis pratat om i 'Rivers and Slopes').
I kursen 'Introductory Earth Science' går vi just nu igenom jordbävningar. Ett oerhört aktuellt ämne förstås, med de två senaste Christchurchbävningarna. Mycket lärorikt, och så många aspekter som jag aldrig reflekterat över tidigare!
Klicka på bilden nedan, och vänta sedan till klockan tickat fram till 11:50 och framåt. Den visar läge, magnitud och djup på alla de närmare 500 skalv som Christcurch haft de senaste två veckorna (och de över fem tusen som ägt rum sedan förra jordbävningen i september). Ett skrämmande, men fascinerande skådespel. Och på samma gång ett bra exempel på geografiska informationssystem (GIS) i praktiken.
Det blev ingen Tongarirotrip denna helg. Dels för att jag har drabbats av den obligatoriska första-veckorna-i-skolan-förkylningen och dels för att metservice utfärdat en 'Severe Weather Warning' för Tongariro National Park. Det har spöregnat i stort sett hela helgen i hela landet, så jag antar att detta är en 'bra' helg att vara sjuk!
Med undantag för en tripp till mataffären och en spelkväll med en bunt 'townies' har jag spenderat mesta delen av helgen inomhus framför skid-VM, och några filmer. Och så har jag sått spenat också!
Jag jobbar på att få ut så mycket som möjligt av min vistelse här på NZ, i synnerhet typiska kiwiaktiviteter såsom tramping (vandring) och rugby! Sagt och gjort cyklade jag till universitets sportcenter för rugbyträning! På en av campus åtta(!) rugbyplaner träffade jag en bunt rugbytokiga brudar som jag förmodligen kommer ha en hel del kul ihop med denna termin! Otroligt härligt att flåsande jaga en boll igen. På gräs! Och jag har haft alldeles för lite blåmärken på sistone!
Måndagar och onsdagar är det träning, och säsongen börjar i slutet av mars!
Välklippt rugbyplan, med bergskedja i bakgrunden såklart! Jag älskar NZ!
I helgen blir det eventuellt Tongariro Crossning, en lång dagstur i vulkanisk terräng. I krokarna kring Mt Doom ni vet. Dock ser vädret väldigt tveksamt ut, så vi får se!
En av mina kurser går under namnet 'Rivers and Slopes', inom ämnesområdet fysikalisk geografi. Till en början tyckte jag att det där med 'sluttningar' (slopes) lät lite töntigt, men efter en heldag i fält runt om Manawatu börjar jag tycka att det är vettigt. Nya Zeeland är inget annat än sluttningar (med undantag för platten som Palmy ligger på)!
Vi färdades i tre minibussar och gjorde ungefär 10 stopp på intressanta ställen. Vägarna påminde mångt och mycket om kringelkrokvägarna i Norge. Mycket lärorikt! Duktiga och engagerade föreläsare som verkligen vill att vi ska lära oss allt, och ha roligt på köpet. Jag måste erkänna att jag inte är alltför van att studier verkligen kan vara roligt!
Palmerston North, Palmy, sett från utsiktsplatsen på Pork Chop Hill (typ Grisberget)
Morgondis över Ruahine
Andra sidan av bergskedjan, i en torrlagd flodravin.
Vi uppmanades att ta av oss skorna och plaska omkring i flodfåran för att titta på dess ständigt skiftande sandbotten
Så här ska en dag på universitet vara!
Väldigt brant sluttning med 'mudrocks'. Mycket känsligt för erosion
En förrymd ko höll oss under uppsikt!
Mina kursval Rivers and Slopes, Introduction to Geographic Information Systems (GIS), Environmental Science I och Introductory Earth Science, kommer ge mig en massa kunskap om landskapet jag ska upptäcka på helger och lov. Oerhört genomtänkt måste jag säga!
