Jag hade glömt hur vintern känns mot huden och i lungorna, hur den lät mot skosulorna och hur den luktade och lät. Jag hade glömt hur otroligt vacker norrbottnisk vinter kunde vara. Jag har varit borta länge, och ändå känns det nästan som jag inte har varit borta alls. Allt känns som vanligt, i stort sett. Märkligt. Jag trodde jag skulle känna mig mer annorlunda och förändrad än jag gör. Fortfarande en hel del att smälta.

Tillbaka till life as usual. Bloggen. Vad ska jag skriva om nu? Det var så enkelt att uppdatera när jag gjorde något fantastiskt eller galet i stort sett varje dag, men nu?


Flisa


Lössläppta vovvar i Nybyn


Pappa och Flisa på språng