Igår kväll hittade jag här på vandrarhemmet en trevlig ensamresande skotte att prata med. Bary eller Barry heter han visst och han spelar prop i ett rugbylag precis som jag! Vi kollade in den ljumma kvällen och några pints med öl igår, och idag fortsatte vi att slå följe och besökte Queen Victoria Market, Melbourne Aquarium och parkhäng med så mycket sparkande och kickande av rugboll att min sparkfot var röd och ett långfinger stukat! Inte ett moln syntes på himlen på morgonen och wow, det är varmt i solen! Mycket vatten, solhatt och solglasögon - check! Imorgon kväll kommer jag nog hoppa på en nattbuss mot Sydney, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu!
Kvällning över Yarra River, Melbourne
Aquarium!
Pingviner på Melborne Aquarium
Barry vid lilla hajbassängen
Det har varit en tuff helg. Natten mellan fredag och lördag sov jag dåligt, knappt något alls. Funderade för mycket på flytt, packning, biljetter och glaciärtenta för att kunna sova. Lördagen handlade om precis allt det där jag ältat under natten; flytt, packning, biljetter och glaciärtenta. Lördagsnatten spenderade jag ju på flygplatsen, och jag lyckades faktiskt nicka till en, två timmar strax innan flygplatsen öppnade klockan 04.
Incheckning, bagageinlämning, säkerhetskontroll, boarding, flygning och ytterligare en säkerhetskontroll gick fint, vi var till och med tidiga till Melbourne!
Känslan av att kliva ut från flygplatsen, ut i ett annat väldigt varm land, var väldigt lik den jag hade när jag klev ut från Auckland Airport i februari - smått förvirrad och väldigt svettig that is! Tog en shuttle in till city fram till mitt påtänkta vandrarhem - som visade sig vara fullbokat! Lyckligtvis fick jag en säng på vandrarhemmet tvärs över vägen efter lite väntan.
Jag var så trött att ögonen gick i kors, men jag tyckte det var lite fånigt att vara jetlaggad efter en flygning med två timmars tidsskillnad så jag siktade på att hålla mig vaken hela dagen.Jag traskade in mot city som var varmt men mulet och konstaterade att jag verkligen hamnat i en storstad (tre miljoner eller så, men allt är väl egentligen stort i jämförelse med NZ). Söndag klockan tolv och staden fullkomligt vimlade av folk! Shoppingkvarteren sträckte ut sig över en stort område, och måste vara en dröm för vem som helst som gillar att shoppa. Jag var för stunden mer intresserad av kaffe och matvaror än kläder och skor. Klockan sex gav jag efter för tröttheten och sov 14-15 timmar i sträck i ett försök att bli av med sömnskulden.
Imorse kändes livet väldigt mycket lättare! Frukost och sen spårvagn(!) ut till en strandförort vid namn St Kilda, känt för sin strand, bohemiska atmosfär och galna utbud av bagerier. Jag strosade runt ett par timmar och fikade på ett av bagerierna innan jag tog spårvagnen tillbaka mot stan vidare till en stadsdel på andra sidan stan. Massa sjyssta gator och saker att titta på, men mina fötter sa till slut ifrån.
Så nu sitter jag här i loungen på King Street Backpackers, mätt och belåten och bloggar! Jag försöker lista ut vad jag ska hitta på imorgon. Stanna en dag till i Melbourne eller ge mig av norrut? Återstår att se!
Fiskare på piren i St Kilda
St Kilda Beach - NAJS!
Kaffe på trevligt bageri i St Kilda
Affär med endast babushkas! Nog är det en storstad alltid!
Alla julprylar känns så malplacerade i sommarvärmen!
Jag har pysslat på idag. Lagat mat, städat rummet och rensat bland alla papper och böcker (alternativ: slängas, skickas i paket hem till Sverige eller kånkas runt på i två månader). Det börjar sannerligen dra ihop sig!
Men ännu viktigare, strax FINAL I RUGBY-VM! Hela landet är på tårna (no kidding!), ska All Blacks vinna tillbaka bucklan efter 24 år? Spänningen är olidlig!
Jag har skaffat hatt! Det verkar vara 'it' i sommar, och jag vill ju inte vara sämre. Stencoolt om du frågar mig!
Då var det klart liksom. Bara två tentor kvar, sedan har jag ingeting som håller kvar mig i Palmerston North längre. Tiden har gått så fort, men ändå så otroligt långsamt - precis som det brukar vara!
Apropå vad jag skrev i mitt förra inlägg, om att ha ett bristfälligt socialt liv. Det har visat sig vara väldigt bra för studieresultaten! Jag får väl se hur det går när jag kommer tillbaka till Uppsala. En helt ny klass att lära känna!
En dag i fält i geologikursen förra månaden. Dr. Palmer pekar ut 'cross-bedded pumice'Det här är tydligen världsklass, när det gäller cross-bedding i en stratigrafisk sekvens! Jaha säger jag
Analysering av prov från fältkursen! Här delas provet upp i mindre delar, helt enligt vetenskaplig metod!
Jag fick tillbaka min glaciäruppsats idag! 85%, ett A allra minst, kanske till och med A+! Till på köpet riktigt käck feedback:
"An excellent, well-researched + well-illustrated essay. I have enjoyed reading it + learnt a lot!! (Japp, två utropstecken, min anm.) Well done."
Och det skrivet av en doktor i glaciologi! Jag vet att det är fult att skylta med sina framgångar/skryta/vara för nöjd med sig själv. Jantelagen och allt det där. Men jag bor ju faktiskt inte ens i Sverige för tillfället, och då får man väl? Jag är ju så stolt över mig själv, imponerad rent ut sagt! Go me!
Jag är däremot väldigt obekväm med att ta bilder på mig själv, därav den krystade minen! (Notera Sverige i bakgrunden)
En av veckans höjdpunkter, och helt gratis dessutom - slacklining! Några av universitetets knäppisar spänner upp en tre, fyra linor mellan några träd bakom matsalen. Inget konstigare än typ vanliga spännband faktiskt, spända olika hårt men ändå alltid elastiska. (Ska investera tills nästa sverigesommar!)
Så försöker man balansera på dessa efter bästa förmåga. Första gångerna 'wobblar' det så våldsamt att man får kramp i benen, sedan lär man sig undan för undan att 'don't fight the wobble'. Jag kan nu ta mig upp utan problem (inte alls enkelt) och sedan gå uppåt en 10 kontrollerade steg!
Det är så roligt! Man försöker, man trillar av, man slår sig lite, man stukar något finger, man försöker igen, man umgås, man uppmuntrar andra att försöka en gång, man skämtar, man skrattar så man får magknip och man trillar av igen. Leker helt enkelt!
Varför slutar man leka när man blir vuxen? Alla borde klättra i träd, gå på lina, springa omkring barfota, få gröna knän, brottas, kasta saker så långt man kan, ha vattenkrig, sparka/kasta boll... Mycket oftare dessutom!
Svårt och ROLIGT! Alex hejar på!
Koncentration!
Stefan provar på den något högre linan, det vågade inte jag!
Seså allesammans - UT OCH LEK! Medan det fortfarande är barmark! Och när snön kommer, lova att snöbollskriga ordentligt, stackars jag kommer ju hänga på någon strand någonstans!
All Blacks klådde Wallabies, Australien ikväll. 20-6 blev slutresultatet, och de förtjänade verkligen vinsten! Final! Final för första gången sedan 1995, då de förlorade mot Sydafrika.
Vunnit har de inte gjort sedan 1987, då mot Frankrike, i Eden Park, Auckland. Nästa söndag möter de ännu en gång Frankrike, i ett VM på hemmaplan!
På dörren till TV-rummet här i huset.
Nu ska jag fortsätta skriva på min rapport, även fast ögonen blöder... Den ska in imorgon före lunch.
Om exakt en månad har jag skrivit min sista tenta och därmed officiellt avslutat mitt utbytesår
vid Massey University, Nya Zeeland.
Tänk ändå..
Tidigare idag skickate jag in min uppsats för bedömning, 'The dynamics of a glacier: Storglaciären, Tarfala Valley, Sweden'. 2000 ord. Denna gång var ämnet intressant, och jag började inte alltför sent. Jag tyckte nästan att det var kul och trevligt att skriva! Engelskan kom mycket lättare än förra terminen. Den sjuttonde ska nästa inlämningsuppgift in, då en rapport (något annorlunda strukturerad än en uppsats) på 3000 ord, på ämnet 'Hazard management associated with lahars on Mt Ruapehu, New Zealand'.
Jag pratade med Kylie idag, min gamla flatmate. Eller Dr. Kylie Phillips som hennes faktiska titel är. Jag förhörde henna om konsten att doktorera, 'do a PhD'. Skriva forskningsartiklar, utföra expriment, författa 60 000 ord (!), välja ämne. Allt sådant.
Utbildningen här på Massey är, oväntat nog, mycket mer forskningsinriktad än hemma vid Uppsala Universitet. Här läser vi inte bara i kursboken, varje föreläsning bygger på aktuell forskning, och för varje uppsats måste man göra research i artikeldatabasen bland allvärldens forskningsjournaler. Man måste hänvisa till källor på rätt sätt, forlumera sig på rätt sätt och lägga fram fakta på rätt sätt. Forskningsaktigt helt enkelt!
Och när jag dessutom hänvisar till forskning som mina föreläsare författat, då känns inte forskningsvärlden så avlägsen.
Skulle jag kunna doktorera? Skulle jag tycka det var intressant? Jag menar: Dr. Ullberg, det är något helt annat än fröken Ullberg! Jag ska allt fundera på saken. Aktuellt ännu är det ju inte vilket fall. Jag tre terminer med kurser, en kandidatuppsats och en masteruppsats innan det kommer på fråga.
Doktor...
Klicka på bilden för att komma till uppsatsen!