Iris Malina

Iris | In Greek mythology, Iris (/ˈɨrɨs/; Ἶρις) is the personification of the rainbow and messenger of the gods. She is also known as one of the goddesses of the sea and the sky [...] She travels with the speed of wind from one end of the world to the other, and into the depths of the sea and the underworld. Malina | The slavic word for raspberry

353 Albert St?

Kategori: New Zealand

Det här med flytten va. Jag kommer inte flytta med Simon. Ett bostadsområde som är känt för gängbråk och uppgörelser med skjutvapen och knivhuggningar känns inte optimalt.

Nu visar det sig att jag inte heller kan bo kvar på Pahiatua St, för vår landlord har bestämt sig för att flytta tillbaka in. Tillbaka på bostadsmarknaden alltså. Jag vill gärna bo kvar i samma område, jag vill ha en hyftsat isolerad bostad, nära till busskur och en bunt trevliga människor att bo med. Jag ringde på en annons idag, och mitt i geologiplugget så knallade jag nedför gatan till Albert Street. Ett stort hus med fem sovrum och en stor lounge. Tre sportiga killar och en tjej, alla i min ålder, 15 meter till kvartersbutik och busskur runt hörnet. $7 mer i veckan jämfört med här. Inget slott direkt, men jo, jag är intresserad!

Framåt helgen skulle de höra av sig, och fram tills dess har jag annat att koncentrera mig på (läs, identifiering av 63 olika mineral och rock types, hela Nya Zeelands geologi och ER-diagram och normalisering till GIS-tentan)

Så till något annat. Jag har konstaterat att Massey Maidens, mitt rygbylag, fullkomligt suger. Fruktansvärt kul har vi ihop, men själva rugbyn går trögt. En anledning är vår dåliga kondition och styrka. Luften går ur oss efter 30 minuter. Jag hävdar bestämt att våra träningar är för mesiga (jag trodde inte jag skulle säga det, men jag saknar Henkes kräkjobbiga träningar), våra coacher är alldeles för snälla och vi för lata för att fixa formen på egen hand. Detta förklarade jag för Brent och JayDub, i bilen på väg till helgens match i Hastings, Hawkes bay.

Så igår tog de tag i saken, med besked! Släpa och lyfta traktordäck, springa-tackla-ned på marken-springa-tackla-ned... Wow! Idag har jag problem att gå för att jag har så mycket träningsvärk i ryggen! Och jag har duktiga blåmärken över hela kroppen!

Rugby är livet!


Yep, detta är mitt lår!

Eufori och trassel

Kategori: New Zealand

Eufori:
B+ igen!! Denna gång för min 'Thresholds drainage basin blahablaha'! Bitvis till och med riktigt hög klass, och med 'a strong literature base'. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet, speciellt med tanke på min något tveksamma insats!

Trassel:

Trassel

Ni minns kanske att jag rakade en del av skallen innan jag drog utomlands. Tiden går fort, och håret växer desto snabbare! Helt plötsligt nådde håret nedanför örat! Från en centimeter till ungefär sju! Trassel, och en verkligt märklig frisyr.

Idag tog jag tag i saken och promenerade till frisörsalongen 'Red Hair' (jag tyckte det var passande). Som med det mesta på den här ön så får man mycket för pengarna. För $41 (ungefär 200kr) fick jag huvudmassage, hårklippning och nybryggt pressokaffe serverat på bricka komplett med mjölkkanna och chokladbit! Och ovanpå allt detta så var den unga killen som klippte mig rent ögongodis!

Sweet As!

Tre framtidsscenarion

Kategori: New Zealand


Idag höll jag, Nick, Zac och Brad föredrag. Föredraget skulle omfatta rapporten vi skrivit på ämnet 'Ecological and Economical Sustainability Issues Associated with Planning of Rivers' (4500 ord, kika här), på ett informativt och roligt sätt. Vår föreläsare uppmuntrade oss att inkludera massa rekvisita, humor, dans (omedelbart högre betyg), egengjorda filmer och presentationsteknik á la mellanstadiet. Alltså 'TV-intervju', Konferens' eller sketcher.

Detta tog vi till oss, och producerade en sketch i tre akter.

Akt I:
Året är 2050. För fyrtio år sedan drev Nya Zeelands premiärminister igenom en lag som möjligjorde för företag att förorena vattendragen hur mycket som helst, så länge det gav snabba pengar.

Far och son på väg till floden Manawatu för att dumpa skräp. De konstaterar att det inte går att bada i den eller dricka vattnet, den är alltför giftig. All fisk är död och allt jordbruk har gått i graven i brist på rent vatten. De förbannar bristen på långsiktiga planer, som orsakat allt detta. Pojken är törstig och smakar vattnet, han dör omedelbart. (här skrattar alla, det är ju trots allt en sketch)

Så här ser Manawatu River ut år 2050, utan långsiktig planering. (Och bilden är sorgligt nog ett riktigt exempel från Kathmandu River)

Akt II:
Året är 2050. För fyrtio år sedan drev Nya Zeelands premiärminister igenom en lag som gav vattenmyndigheterna ett årligt tillslag på $100 000 000 000 att spendera på upprensning, restaurering och långsiktig planering. Flodens ekologiska status skall sättas i första rummet under alla omständigheter.

En campare med fiskeutrustning (här är det mina strålande skådespelartalanger som syns!) trampar glatt i rikting mot Manawatu River, världskänd för sin otroliga skönhet, rena vatten och blomstrande djurliv. Jag blir stoppad av en tungt beväpnad vakt som säger att jag inte får campa eller fiska i floden och hänvisar till en massa paragrafer och sektioner i vattenlagstiftningen. Jag återkommer med önskan om att få ta en simtur - samma svar. Jag återkommer med önskan att få ta ett foto - samma svar. Fjärde gången blir jag hemskt upprörd när jag inte ens får se floden på grund av alla dessa skyddande lagstiftningar. Jag tränger mig förbi och vakten skjuter mig i ryggen. (Sedan dumpar han mig i floden när ingen ser)

Patrullerande vakter, i ett överambitiöst flodrestaureringsprojekt 2050. (I verkligheten Afghanistan).

Akt III:
Den bistra verkligheten. Policys, lagar, direktiv. Regeringsnivå, regional nivå, kommunnivå. Intressekonflikter, för snål budget och gråa trista tjänstemän. Men åtmistone inga dödade av föroreningar eller vakter!

Kontentan - Ett visst mått av långsiktig planering av älvar och vattenresurser är helt nödvändigt! För så här vill vi se våra floder i Nya Zeeland:


Tutuko River, Nya Zeeland.


Tilläggas bör att Manawatu River, alltså den jag bor 200 meter ifrån, är en av västvärldens mest förorenade vattendrag. Svartlistad av Cawthorn Institute. Skäms på dig Nya Zeeland, Clean Green New Zealand!

Flytta eller stanna kvar?

Kategori: New Zealand



Karta över Palmerston North, viktiga punkter märkta med rött.

En av mina flatmates, Simon, har köpt ett hus. På andra sidan stan. Han frågade om jag var intresserad att hyra ett av de tre sovrummen, såklart för att jag är en helt awesome person!

Så. Ska jag eller ska jag inte? Jag har funderat lite:

+ Nyrenoverat och isolerat
+ Huset har uppvärming
+ Stort kök och stort sovrum
+ Fin och stor trädgård, med trädgårdsland
+ Tre personer istället för fyra
+ (Allting går inte i gult..)
+ Willow och Gipsy, djure, flyttar med.
+ Något närmare till centrum och mataffär
+ Nära till en söndagsmarknad
+ Stor 'lounge', gemensam yta.

- $30 mer i veckan
- 700m till skolbussen, motför 15m nu.
- Knappt två kilometer längre till skolan (6km)
- Stans otryggaste område, vad detta innebär är oklart
- Jag skulle sakna Kylie
- Längre till mina favoritmataffärer

Några kloka ord eller råd, någon?

B+

Kategori: New Zealand

Jag fick ett B+ (perceptive) på min inlämningsuppgift på landskapsanalys! Det är ett bra betyg till och med (C är knappt godkänt och A+ det bästa man kan få), trots min skolengelska och bristande motivation! Jag är rätt imponerad över min insats!



Uppsatsen med den massiva titeln 'How thresholds condition a range of processes operating throughout the drainage basin' (betyder ungefär 'Hur tröskelvärden formar en rad olika processer som verkar i hela avvattningsområdet') blev äntligen klar igår. Tio vetenskapliga artiklar från området skulle refereras, vilket betydde att jag var tvungen att hitta tio relevanta artiklar och läsa dem (10-30 sidor per styck)! Detta insåg jag förstås alldeles för sent (sista-minuten-metoden sitter i ryggmärgen). Fredag började jag leta, lördag läste jag dem och igår söndag skrev jag hela uppsatsen på 2000 ord refererat korrekt efter The Harvard System. Många tack till min flat mate Kylie som har en doktorsgrad i food science och därför kan allt om forskningsartiklar och uppsatser!

Uppsatsen finns att läsa här, om man är nyfiken! Min skrivna engelska har förbättrats drastiskt sedan jag kom hit, vågar jag påstå.

Helgen dominerades följdaktligen av research och uppsatsskrivande, men mitt i allt vann Massey Maidens sin första rugbymatch för säsongen, med 47-7! Att de andra laget var tonåriga skolflickor, med så få spelare att de fick låna av oss - det hör inte hit! Jubel!

Det här med värme och isolering

Kategori: New Zealand

När inte ens pippitröjan räcker till. Dubbla tjocktröjor, hanskar och tjocksockar. Och Earl Grey förstås.


Hu! De som känner mig vet att jag inte fryser lätt, väldigt sällan faktiskt. Och om jag gör det så låtsas jag inte om det! Men de två senaste kvällarna har varit brutalkalla! Eller rättare sagt, med svenska mått på lämpliga inomhustemperaturer så är de brutalkalla!

Jag provade att starta det mobila elementet (för några fasta finns inte överhuvudtaget i huset), en stund var det varmt och skönt. Men bristen på isolering = elda för kråkorna!

Tur att jag har så mycket skolarbete som kan hålla mig varm (i varje fall går hjärnan varm!).

- En rapport på 2000 ord med titeln How thresholds condition a range of processes operating throughout the drainage basin. Ska vara inne på måndag.
- En inlämnings uppgift i GIS, Normalisation and Logical Database Design. Ska in imorgon.
- En grupprapport  och presentation med titeln Economic and ecological sustainability issues associated with planning and rivers. Ska in på onsdag.

Efter det väntar en försvarlig mängd tentor av olika slag. Hu!

Konsten att övertyga en kiwi om att osthyveln är oumbärlig

Kategori: New Zealand


Kiwis tror inte på det här med osthyvlar. De tycker att en kniv gör jobbet lika bra. Troligt! Så idag köpte jag en bit ost (i rätblocksformat istället för de klassiska svenska tårtbitsformatet) och en osthyvel, och vi hade sedan en ostsession i köket. I slutändan kunde de i alla fall inte riktigt förneka att osthyvel är användbart!

Rör inte min osthyvel!

En svensk skogsmulle på äventyr

Kategori: New Zealand


Upp tidigt. Rummet är kallt och fuktigt, solen har nätt och jämt gått upp. Jag ryser till när jag försiktigt sticker ut tårna från värmen under täcke och dubbla ullfiltar. Snabbt på med tjocksockar, friluftsbyxor, pippitröja och kebnekaisescarf. Packa matsäck och kaffethermos i min röda kånken. Upp på cykeln och iväg mot campus och bussen som ska ta mig genom Nya Zeelands geologiska historia på åtta timmar.


Professorn visar kalksten, med stora tydliga fossiler av snäckskal.



Så här ser en riktig geologiprofessor ut! Dr Vince Neall!



Kursare på fossiljakt, i ett kalkstenbrott.



Och såklart skogsmulle i egen hög person, med det aldrig falnande solskensleendet!

Mud Wrestling (one of many reasons that I love rugby)

Kategori: New Zealand



Geggig på rugbyvis, efter hård (och bitvis riktigt ful) match mot Stratford.


Om föregående bild inte gör geggigheten rättvisa - detta är dagens 'tan line'!

Stratford ligger vid foten av den enorma, perfekt konformade, vulkanen Taranaki. Detta var en vy jag sett fram emot att få se, men trots en solig dag så låg det allra mesta av berget döljd i moln. Typiskt! Kunde ha blivit en fin bakgrund till rugbybilderna.

En närmare tre timmar resa (definitivt minst tre timmar på vägen hem, i vanlig ordning) tog oss hit, och vi spelade en hård och ful (mest från deras sida, vill jag påstå) match. Enligt sed så åkte vi på stryk, ordentligt. Men förlusterna blir mindre och mindre, och vi gör hela tiden framsteg vad gäller bollinnehav, tacklingsträffsäkerhet och antal poäng! Jag gjorde några fullkomligt briljanta lyft i inkasten, och våra klungor hade ångvältsvarning! Planen för dagen var väldigt mjuk, och hade en enorm geggapool närmare mitten. Vi lyckades märkligt nog hålla oss därifrån nästan hela matchen, men med tio minuter speltid kvar går jag ned i två snabba ruckar i följd. Följdaktligen täckt med lera på ben armar, rumpa, axlar och händer. Tillbaka till dagis alltså, och på den tiden var det ju kul - så varför inte?

Efteråt blev vi i vanlig ordning bjudna på mat och öl, av hemmalaget. No hard feelings, och ännu en anledning till att jag avgudar denna sport!

Blindrugby, trollkarlar på campus och en extrem väckarklocka

Kategori: New Zealand


'Blindrugby, trollkarlar på campus och en extrem väckarklocka' - låter lovande, inte sant?

Veckorna knatar på. Faktiskt är det inte så mycket kvar av min första termin vid Massey. Skrämmande, samtidigt som jag såklart ser fram emot vinterlovet (inte jullovet, som jag jämt råkar säga). Jo, jag längtar efter min familj. Väldigt mycket. Och ja, jag blir smått nostalgisk när jag tänker på svensk sommar!

Men hösten här är förvånansvärt ohöstig. Mitten på maj, motsvarande mitten på november där hemma. Fortfarande är väldigt mycket grönt (och gräsmattorna blir förstås aldrig bruna) och faktiskt så är det en hel del buskar, plantor och träd som står i full blom?! Vi har fortfarande uppskattningsvis 20-25° på dagarna, och på nätterna kan man promenera omkring utan jacka. Undrar hur mycket vintrigare det egentligen blir, innan det vänder. Mörkret smyger sig på. Tack vare en finurlig väckarklocka på min telefon, måste jag lösa matematiska problem för att kunna snooza eller stänga av väckaren - smart! Annars tar jag mig inte upp alls på morgnarna!

I helgen hade vi match igen, den näst sista för denna halva av säsongen. FOBO klådde oss med 101-0 förra gången, men tills den här gången hade vi förbättrats otroligt mycket! Vi var helt med i matchen och var över FOBOs försökslinje fyra gånger, varav två dömdes som försök. Två conversions satte vi också, och i slutändan hade vi rekordpoängen FJORTON för Massey Maidens (mot 83 för FOBO, men det lämnar vi okommenterat).

Jag satte en klockren tackling på en av FOBO-damerna, och fick en lika klockren smäll mitt i ansiktet. Hör ingen kras (tack och lov) men känner att blodet börjar rinna nedför ansiktet och i halsen. Känns på något vis högtidligt att bli avskickad av domaren för att blodet droppar nedför hakan! Äntligen 'Proper nosebleed' i fält!

Igår på träningen var jag tvungen att ha glasögon. Ena ögat var rött och irriterat och ville inte veta av mina kontaktlinser. Att tacklas och brottas med glasögon går, så att säga, fetbort. Återstår att springa och passa boll med glasögon eller att bara tacklas (bollpassning kan jag glömma) utan glasögon. Jag provar det senare, och det är en intressant upplevelse. Ser en suddig skepnad några meter bort (ingen aning vem det är), tar sats och siktar bäst jag kan. BANG! Som sagt, mycket intressant!


På tal om ingenting: Från omslaget på min lokala tidning. Kan ni se det roliga? (eller osmakliga snarare)


Och angående trollkarlarna. På nära håll var de inga andra än Masseystudenter i examensklädnader!

Hemlängtan?

Kategori: New Zealand

Redan torsdag. Denna vecka har jag inte fått mycket gjort. Har varit förkyld och eländig ända sedan jag kom hem. Har med framgång lyckats undvika att börja på de uppsatser som ska in denna vecka och nästa. DET är jag bra på.

Skriver just nu om landskap. Planer, biologiska och mänskliga förmåner, mål, skyddslagar. Sånt.

Fick en ryslig längtan att lyssna på Wilhelm Peterson-Bergers Frösöblomster. Vid Frösö kyrka, Sommarsång och Lawn Tennis. De styckena som jag allra främst förknippar med min barndom. Sena kvällar med täcket uppdraget till hakan, pappa vid pianot.

Nostalgi? Hemlängtan? Livskris?

Jag vet inte, och jag bryr mig inte.



I. "Rentrée"
II. Sommarsång (startar 3:06)
III. Lawn tennis (startar 5:30)


I. Vid Frösö kyrka

SmartPhone or StupidPhone?

Kategori: New Zealand

Som bekant dog min förra telefon lite lagom sådär, i Nelson. Två veckor stod jag ut utan telefon. Ganska skönt faktiskt. Lite knepigt var det faktum att jag förlitade mig på mobilens inbyggda väckarklocka för att ta mig upp på morgnarna. Istället fick jag se till att sova lätt och vakna när sovsalskompisarna klev upp, och hoppas att de väckte mig ifall detta inte hände.

Tillslut började jag faktiskt vakna utan väckare. Fick liksom tänka ut vilken tid jag ville vakna, och sen somna och hoppas på det bästa. Och det funkade faktiskt! Och de som vet hurdan jag är på morgonen måste bli impade när de läser detta! Menmen, detta är lite väl riskfyllt i längden, med bussar att passa och sånt.

Så

Köpa nya telefon.

Usch vad jobbigt

Och DYRT! (fattig så här efter lovet)

Dilemmat visar sig vara att hitta en telefon som kan svenska. Nokia är (var) ju skandinaviskt, det måste ju funka? Svar: NEJ. Men SonyEricson då? Svar: NEJ. Men Filippinska och Malaysiska är tydligen bra att ha. Så valet stod mellan en riktigt billig telefon, en StupidPhone, och stå ut med pricklösa meddelanden (och bara en massa parenteser istället för prickar i inkommande sms). Alternativt en SmartPhone, som är många snäpp dyrare men som står ut med prickar och som jag kan ta med mig hem till sverige igen sen.

Hmm..

Valet föll på en enklare smartphone. 200 dollar (960kr) av märket Ideos (aldrig hört talas om), en android. Men det visade sig att den inte ens kunde filippinska... Suck! Så: Googla 'scandinavian keyboard android' - leta på mystiska forum - ladda ner program - installera program - mer program - fippla på - testa. Tur att jag är halvvägs ingenjör, för det var inte enkelt!

Jag fick kopiera alla telefonnummer manuellt, med papper och penna. Så jag hoppas jag fick till de flesta numrena. Om inte, tråkigt för er!


Vackert

Easter Holiday - Sweet as!

Kategori: New Zealand

(Varning, detta är ett megalåååångt inlägg!)

Återigän framför än datår utrustad mäd prickar! Sköööönt!

Jag sitter vid min egen svenska dator, i mitt eget rum i min egen fåtölj. Själv. Det är mer påfrestande än man kan ana att bo i en ryggsäck. Sällan mer än en natt i varje säng, väldigt skiftande kvalité på madrasserna. Ibland själv, ibland med upp till nio personer. Ibland snarkare. Ibland delat badrum, ibland inte. Ibland jättekallt, ibland jättefuktigt. Ibland megafantastisk utsikt, ibland inga fönster. Ibland pyttekök, ibland megakök, ibland kök utan ugn. Ibland ingen plats i kylen, ibland ingen mataffär inom tio mils avstånd. Amerikaner, belgare, slovaker, irländare, tyskar, holländare, norrmän, danskar, kineser, fransmän. Och BRITTER. Hur många som helst!

Inte trodde jag att två veckor på sydön i Nya Zeeland skulle ge mig insikt i dialektfördelningen i Storbrittannien, men numera kan jag skilja på norr-, syd-, midlands- och londonaccent. Förutom skottsk och irländsk förstås!

Jag har rest med ett sk. busspass, vilket innebär att det går en buss om dagen enligt förutbestämd rutt. Du ringer och bokar dagen innan du vill kliva på. Busschaufförerna är infödda typer, i regel med mycket svart humor! De stannar på fina ställen, och låter passagerarna ta en promenad och titta på klippor eller sälar. På kvällen reserverar de bädd i sovsal till alla som vill, och skjutsar en dit. Och så har de bra rabatter till en massa knasigheter som man kan göra om man vill (och har råd). Sweet as, som man säger. När man reser själv, såsom jag gör, är det närmast ovärdeligt att ha en, någotsånär, homogen grupp med bekanta ansikten. Alltid något på gång, kortspel, fotboll, pizza eller ölprovning.



Söndag 17:e april. Wellington - Picton
Vaknar upp på YHA Wellington, ett trevligt hostel i huvudstaden. Stel och öm efter lördagens rugbysammandrabbning. Tillbringar förmiddagen på Te Papa, nationalmuseét. Gratis, och därför väldigt bra valuta för pengarna. Efter en massiv promenad till färjeterminalen bordar jag Arahura samtidigt som en norsk familj (märkligt att folk kan se skandinaviska ut). Kanonväder, och jag tillbringar hela resan på däck. Fantastiskt att äntligen få en första skymt av den beryktade sydön! Marlborough sounds ser inte alls ut så som jag föreställt mig, men såklart fint ändå!

Checkar in på Tombstone backpackers (mitt emot kyrkogården, därav namnet). Urmysigt! Komplett, inklusive fet katt ihoprullad framför kaminen. Träffar två svenska tjejer som jag pladdrar med en god stund. I brist på sängar i sovsal får jag ett eget twin room, med egen balkong! Såå skönt att äntligen vara på väg!

Måndag 18:e april. Picton - Nelson
Slapp morgon, innan jag slänger upp ryggsäckarna på ryggen och knatar ner till färjeterminalen för att möta upp bussen. Vädret klarnar upp, och Picton gör sig helt klart bättre i solsken! Bussen är illgrön och svår att missa, och snart är jag på språng genom Marlboroughs världskända vinregioner. Fälten med vinrankor sträcker ut sig i alla riktningar, och de grön-gul-röda höstnyanserna lyser vacker mot bergen i bakgrunden.


Marlborough Sounds

Nelson är geografiskt sett Nya Zeelands mittpunkt, och klimatet här är mycket torrare och varmare än motsvarande latitud på nordön. 'Centre of New Zealand' ligger praktiskt nog på en kulle med kalasfin utsikt över nelson och Abel Tasman, med promenadavstånd från vandrarhemmet. En promenad dit, följt av en gratis ölprovning i vandrarhemmets pub är tillräckligt för att jag ska slockna tidigt. Åker på 'top bunk', alltså överslafen av en våningssäng.


Centre of New Zealand

Tisdag 19:e april. Nelson
Killen i 'bottom bunk' snarkar värre än vad jag mågonsin varit med om. Både på in- och utandning. FRUKTANSVÄRT!

Åker på en extradag i Nelson, eftersom bokningen strulat till sig. Och jag klagar inte, för detta är ett kanonställe! Varmt, soligt och fin utsikt mot Tasman Bay. Jag kollar in The Swedish Bakery i stan innan jag knallar ut på en timmes promenad längs vattnet, med siktet inställt på Tahunanui Beach. Knallar runt barfota och tittar fascinerat på mina fotavtryck som suddas ut av vågorna. Dessvärre trillar mobiltelefonen ut ur fickan och får sog en salt kallsup. Nu funkar inte ok-knappen, c-knappen och 5-knappen.


Footprints. Tahuna Beach

Shannon (min vän från universitetet, som härstammar från Nelson) kommer och plockar upp mig på sin lunchrast. Hon tar mig upp till en utkiksplats varfrån man kan se tvåtusenmeterstoppar, hav och vidder! Sen tar vi en fika!

På kvällen kommer nästa busslast från Kiwi Experience, den som jag ska följa med imorgon. Socialiserar, pratar, tjattrar, pratar rugby och tittar på film.

Onsdag 20:e april. Nelson - Westport
Otroligt landskap breder ut sig, allteftersom vi klättrar upp och över sydalperna. Vi stannar vid Lake Rotoroa, Nelson Lakes National Park, för lunchpicnic bushpromenad och bad. Jag föredrar sötvatten, alla gånger! Jag skriker inte för kylan, men de meterlånga ålarna som cirklar mig gör mig lite nervös!

I Buller Gorge bestämmer jag mig för att åka jet boat, för $69. Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig. Får tjocka galonkläder, flytväst och glasögon. Och en sittplats i en jetbåt med plats för 20. Vi cruisar 20 kilometer uppströms och älvravinen är jättevacker, klädd i inhemsk bush och kvällssol. På vägen tillbaka ökar han tempot, och de går så snabbt att kinderna och näsan fladdrar oroväckande! Sen börjar han göra 360° spinns! Vattenkaskader och g-krafter i underbar förening och jag skrattar och skriker så mycket att jag får träningsvärk i magen! Bra valuta för pengarna, jag är grymt impad!

Westport i sig är inte så spännande (västkustens totala invånarantal är ynka 30 000 personer?!), men Bazil's är ett trevligt hostel med rymligt kök, och som vanligt pratar jag köken ur led så ofta jag kan. Kaleb, Travis, Jodie, Katie, Lisa, Jamie, Marvin... Så många namn och så många trevliga personer!

Torsdag 21:a april. Westport - Lake Mahinapua
Västkusten! Vilket ställe! Får och kullar och allt det där är väl fint, men det här är Nya Zeeland! Berg och sluttningar klädda i frodig inhemsk bush, klippor som stupar brand ned mot havet. Jag är helt trollbunden! Vi stannar och gör några promenader. Jag skulle kunna sitta här i dagar och bara titta på havet! Vi turistar Punekaiki - The Pancake Rocks, med dess 'Blowholes'. Coolt!


Västkusten. Kan man annat än älska detta?


Två av britterna nere på stranden.


En sjöfågel, Punekaiki


Min, och andras skuggor, Punekaiki

Vandrarhemmet för dagen är ett riktigt skitställe. Men ett skitställe med attityd! Ägt av en 86årig krutgubbe med obegriplig kiwiaccent! Planen för kvällen är et rejält mål mat lagat av krutgubben och busschauffören Bods, följt av ett maskeradparty med temat 'Bad Taste'.

Men först knatar vi ner till själva sjön, Lake Mahinapua, för ett dopp i det blå och den obligatoriska fotbollsmatchen. Jag och ett dussin engelska grabbar kampar om bollen. Blott tio minuter in i matchen har jag satt skräck i samtliga pojkar med min offensiva (och smått brutala) spelstil. Jag gör ett av lagets tre mål, och en assist - sen är jag 'Man of the Match'. Såklart! Blir behandlad med respekt under resten av resan!

Maskeradfesten håller hög klass, jukeboxen (yep, en riktig jukebox, som matas med mynt. ABBA!) går varm hela kvällen och klädseln håller skrämmande låg klass, helt enligt temat. Busschauffören deltar även han! Framåt småtimmarna är jag så trött att jag inte ens reflekterar över den fruktansvärt trötta och svankiga madrassen!


'Bad taste'. Yep, detta är mitt happy face'! Jag, tillsammans med norska Susanne och göteborsgska Ida!


Hela det osmakliga gänget!

Fredag 22:a april. Lake Mahinapua - Franz Josef
En mycket trött busslast lämnar Mahinapua halv tio på morgonen. Men så snart vi närmar oss regnskogen piggnar jag till! Riktig regnskog, superhäftigt! Vi stannar till vid Bushmens centre för att kika på Possums och en film om hjortjägare som kastar sig ut ur helikoptrar för att landa på hjortar, brotta ned dem till marken och föra dem till hängn. Wicked!

Franz Josef är regnigt när vi anländer - surprise, vi är i en regnskog! Jag betalar $155 för morgondagens guidade glaciärtur (pengarna rinner iväg...) och tillbringar kvällen framför film med katt i knät!


STOOOR hostelkatt!

Lördag 23:e april. Franz Josef Glacier
Fortfarande regnigt när vi knatar mot glaciärcentret.

Bilderna och beskrivningen om dagens strapatser finns här.

Efter åtta timmar i tunga kängor och många höjdmeter är hostlets bubbelpool ett välkommet inslag!


Stegjärn, crampons.

Söndag 24:e april. Franz Josef - Wanaka
Trött och nöjd i kroppen idag! En timmes promenad runt Lake Matheson till frukost funkar bra för att trampa igång musklerna igen. Vacker liten sjö, men tyvärr är det för mulet för att skymta den västra sidan av Aoraki/Mt Cook.


Morgon över Lake Matheson

Bussen klättrar så sakteliga upp och över sydalperna, mot de torrare och mer brukade markerna i regionen Otago. Här är kullarna fria från skog (skövlade), bruna av torkan och täckta med vingårdar. Jag sover dock nästan hela vägen!

Wanaka är ett pittoreskt ställe med sjöutsikt. Jag tar en promenad och kurar sedan ihop mig framför Slumdog Millionaire i det gemensamma TV-rummet.

Måndag, tisdag, onsdag 25-27:e april (GRATTIS MAMMA!). Wanaka - Queenstown
Lyckas ringa mamma från skype för en grattishälsning!

Precis när jag ska kliva på bussen säger Bods the Driver något om att ta kort. Jag kommer att tänka på min egen kamera och konstatera att jag aldrig packade den. PANIK! Springer tillbaka in på hostlet. Inte i rummet, inte i receptionen, inte i köket!! Tillslut hittar jag den i TVrummet, ett under att ingen knyckt den under natten! Onöööödigt att tappa bort kameran liksom!

Bussen rullar över kullarna mot det beryktade Queenstown. Vi stannar till vid Kawarau bridge, där världens första kommersiella bungy finns (alltså där man först kunde betala för att hoppa, utan att göra något olagligt). Floden är även en inspelningsplats för Sagan om Ringen, 'Pillars of the Kings'. Jag har inte för avsikt att hoppa bungy. Men att vara i Queenstown, New Zealand, på världens första bungy och titta på den strida ström av euforiska hoppare som kommer upp efter bungyn. Jag blir sugen helt enkelt. Det skulle ju vara väldigt häftigt liksom...

Kawarau River, aka. The Pillars of the King.

Framförallt känner jag igen känslan, att om jag inte gör det här kommer jag ångra mig såå hårt (och tänk om Emil hoppar bungy före mig? - Oförlåtligt misstag!). Jag avskyr att ångra nåt jag aldrig gjorde.

Sagt och gjort - Här finns min bungyhistoria!


On the Edge!


Och här allt annat jag gjorde i Queenstown!


Lake Wakatipu, Queenstown. En fallskärmshoppare i bild. Såklart!


Så nöjd kan man vara, med den utsikten! Queenstown - yeah!


Som en tavla! (fint, men ruskigt obekvämt för rumpan!)


Morgon i Queenstown

Dyyyyra dagar, men ack så roliga!


Torsdag 28:e april. Quenstown - Kaikoura
På grund av force majeure, jordbävningen, kan vi inte stanna i Christchurch för natten. Alltså gasar vi vidare upp längs östkusten. En duktig 12timmars busstur. Men några stopp får vi längs vägen, och äntligen får jag se Aoraki/Mt Cook!


Mt Cook!


Arun från Sussex spanar mot bergen!


Fredag 29:e april. Kaikoura
Kaikoura betyder 'Äta kräftor' på maori. Alltså ett väldigt marint ställe. Jag stannar här en extra dag, eftersom det är ett väldigt vackert ställe (med ynka 2000 invånare!?) och vi anlände efter mörkrets inbrott igår.

Jag tar en karta över stan på turistbyrån och styr sedan stegen mot Kaikoura Peninsula, halvö alltså. Fiiiiint!


Här kan man definitivt fördriva tiden en stund!

Mer bilder återfinns i föregående inlägg!
Ser det kungliga brölloppet i sällskap med ett tjog britter!

Lördag 30:e april. Kaikoura - Wellington
Ännu en strålande dag! Jag har haft riktigt bra timing med vädret! Kliver på bussen igen, och ser en hel drös bekanta ansikten från de gångna veckorna! Otroligt så många personer (britter!) jag lärt känna på så kort tid! Sorgligt att säga adjö till alla. Men först ännu en Cook Strait-resa i deras sällskap! Lite gungigare resa, men jag lyckas undvika den värsta sjösjukan i alla fall!

Jag hade helt missat att det var rugbymatch på g i Wellington, men Gary Irländaren påminner mig, och i slutändan är vi en mindre drös som går (britter! + Gary). Hurricanes vs Reds (Aussie) Väldigt jämn och spännande match, med ett närmast amerikanskt slut. Ni vet. Ligger under med en poäng. Penalty kick i absolut sista sekunden. Nummer 10 har missat ovanligt många kickar denna match. Och vad gör han? HAN SÄTTER DEN! YEAH!


Mästerfotografen Ullberg lyckas fånga ett försök på bild!

Kvällen avslutas med nya zeeländsk öl, tillsammans med mina nyfunna vänner OCH busschauffören Andy!



Vilket påsklov! Det bästa någonsin, alla gånger! Och det dyraste någonsin, alla kategorier!