Iris Malina

Iris | In Greek mythology, Iris (/ˈɨrɨs/; Ἶρις) is the personification of the rainbow and messenger of the gods. She is also known as one of the goddesses of the sea and the sky [...] She travels with the speed of wind from one end of the world to the other, and into the depths of the sea and the underworld. Malina | The slavic word for raspberry

Den kompletta skildringen

Kategori: Vasaloppet 2010

Vasaloppet 2010
- En mycket speciell helg i mars -

Fram till 4:e mars

Resan till Vasaloppet börjar ju förstås långt innan man kliver ombord på tåget till Mora, även om det är först då som man känner att man verkligen är på väg.

Jag hittade ett gammalt kollegieblock på skrivbordet när jag var hemma under jullovet. I den fanns en klassisk ”Att-göra-innan-jag-dör-lista”. Jag kanske var fjorton, femton år när jag författade denna. En punkt lydde:
- Att åka Vasaloppet, och komma i mål.
Redan då, med succéåret för pappa, faster och farbror, 1998 i minnet, bestämde jag mig för att en dag åka in under målportalen med känslan av att vara segrare trots flera tusen åkare med bättre tid.

Det var jag som tog initiativet till vasaloppssatsningen 2010. På min blogg skrev jag den 25/2 förra året:
- ”Jag vill åka vasaloppet nästa år! Börja satsa nu för att bygga upp mördarkondition och sliiitstarka muskler! Yeah!
Någon?”
Och knappa månaden senare har även Lotta, Pappa, Emil och Anna hakat på min uppmaning, och därmed står vi för majoriteten av Norrfjärdens IF:s vasaloppsdeltagande.

2009 och försäsongen har på träningsfronten bestått av idel rekord. Jag har exempelvis sprungit milen för första gången, haft större träningsdos än någonsin tidigare, större muskler än någonsin tidigare och bättre kondition än någonsin tidigare. När skidsäsongen äntligen kom igång var det rekord gång på gång även där. Såväl mängd, som tider och distanser. Innan Gavleloppets 45 km hade jag åkt 23 km som längst i ett sträck.

Många gånger detta år har tanken slagit mig att vi verkligen valde rätt vinter för skidsatsning. Här i Uppsala har vi haft nästan enbart minusgrader, och veckorna innan Loppet låg snönivån i Uppland stadigt mellan 50 och 80 cm. Det fina tvåmilsspåret i Hågadalen har jag nyttjat flitigt och milen samlades snabbt på hög. Men total brist på backar är ju förstås just en brist.


Fredag 5:e mars
Så klev vi till sist ombord på tåget till Dalarna. Jag med dryga fyrtio mil på kroppen och Lotta med ett trasigt knä men med som personlig supporter. Skönt att äntligen vara på väg och tryggt att sitta på ett ickeinställt tåg, där konduktören i högtalarna frågar om någon saknar en röd vante som hittats på perrongen på Stockholm central.

Ungefär en halvtimme sena anländer vi till familjen Granbom som vi ska bo hos, vår klasskompis Hannas familj. Vi blir bjudna på kryddigt te och mackor innan vi blir visade in i gästrummet. Med undantag för en stor lampa med älgar på i ögonhöjd mitt i rummet, är boendet allt man kan önska sig!


Lördag 6:e mars
Jag har en tanke om att jag borde stiga upp tidigt om jag ska kunna somna tidigt på kvällen, så halv åtta vaknar vi till uppdukad frukost med riktig lingonsylt, gröt och kanel från Falun. Planen för dagen är att åka de sista nio kilometerna i vasaloppsspåret, Eldris – Mora, för att testa formen, spåren och för att känna igen sig sista biten när det väl är skarpt läge.

Fina, hårda, fyrfiliga spår och vackert väder ger mersmak, och jag börjar verkligen längta till morgondagen. Trots bedrövligt snabbvallade skidor (jag hade varit så duktig och tagit bort vallan innan jag for, för jag visste inget om Eldrisutflykten) går det lätt, och jag tänker mig att med proffsvallade skidor kommer jag göra succé! Sista kilometern hamnar vi mitt i Barnens Vasalopp och får kliva av spåret, och lika bra är väl kanske det. För då har jag upploppet förbi klockstapeln och målportalen kvar till morgondagen! Väl tillbaka lämnar vi in skidorna för att få dem vallade för dyra pengar. Vi väljer (eller pappa och Emil gör, jag litar på dem) Vauhti, finsk valla, för att ”killen som tog betalt såg trevlig och bra ut”. Jag betalar för Motionär++ medan Emil, inte helt otippat, tycker att det är kul att betala för Elit.

Efteråt söker jag upp Lotta i det stora vasaloppstältet för att hämta ut nummerlapp 18116 och tidtagningschip, äta och plocka gratisprylar. Vid det här laget är jag inte sugen på mat överhuvudtaget efter att ha ätit konstant (kolhydrater förstås) konstant sedan i onsdags. Men man gör ju vad man måste för att få så bra förutsättningar som möjligt. Vi hänger sedan en stund i pappa o Co's lägenhet innan vi knallar den dryga kilometern hem till Karlsvägen. Där har Ola och Anette fixat god pastamiddag och efterrätt med hjortron. Det är gott, och jag äter och äter. De övriga vid bordet vet nyttan med kolhydratladdning efter flera egna lopp och trugar i mig ännu mer. Vid nio ger vi vår värdfamilj en liten present med fina linnehanddukar och Saltå Kvarnmüsli innan jag packar magväskan, lägger fram alla kläder och kryper ned under täcket.

                            

Jag blundar, ser skidspår, blåbärssoppa och skog i långa rader framför ögonen. Somna? Det är inte så lätt.



Söndag 7:e mars – Dagen D

Väckaren ringer 02:50.

Jag är fortfarande väldigt mätt och har knappast sovit alls. I köket samsas hela gänget vasaloppsåkare som bor under samma tak som jag denna helg, sju-åtta stycken tror jag. De erbjuder mig skjuts in till busshållplatsen, och jag är inte sen att tacka nej, för det innebär att jag slipper börja dagen med en halvtimmes promenad. Frukosten går knappt ned.

Jag hittar bussen, mina nyvallade skidor kommer ombord, och vi påbörjar resan mot Sälen kvart över fyra. En veteran som gjort Sälen-Mora på skidor 49 gånger ger oss goda råd. Jag blundar och känner hur maten i magen kryper högre och högre upp i halsen. Klockan sex, med hundra meter kvar till parkeringen blir illamåendet övermäktigt, och jag spyr i en plastkasse. Jag känner hur syran svider i halsen och näsan och tänker ”Vilken bra start på dagen..” Men det finns inte tid att stå och sura, jag och Anna knallar iväg mot startområdets tionde och sista led för att parkera skidorna. Vi får en bra plats, och memorerar denna noga (i en skog av många tusen skidor är det lätt att gå vilse). Sedan går vi tillbaka till bussen för att värma oss, gå en sista gång på toa och vara allmänt nervösa.

Halv åtta, halvtimmen innan start, kliver vi in i startfållan, värmer upp med Friskis och Svettis och slänger överdragskläderna, packade i gul plastsäck märkt med startnummer, i en inhängnad.

Starten går.
Det känns helt overkligt.
Jag är kissnödig igen.
Detta har jag laddat för i över ett år, och nu är jag på väg!

Startrakan är snart slut och övergår i den välkända flaskhalsbacken. Lite värme fick man upp i alla fall. Jag lovprisar fästet på mina skidor när det börjar luta uppåt. Det är så trångt att folks skidor är över, under, bakom och framför mina egna. Stavar går av åt höger och vänster (mina klarar sig), trugor lossnar. Det är fruktansvärt trångt helt enkelt. Men så här långt bak i fältet är alla vid gott mod, ingen försöker tränga sig och när jag håller på att trilla är det tre gubbar som glatt fångar upp mig och ställer mig på fötter igen.

Backen är lång, och inte förrän en hel timme efter starten kan jag börja åka skidor i det tempo jag vill. Men å andra sidan har jag avverkat en flera hundra meter hög och flera kilometer lång stigning utan att någon som helst ansträngning. Guld värt att inte ens ha möjligheten att bränna ut sig så här tidigt i loppet. I Smågan börjar jag känna mig som en riktig vasalöpare, sådana som man brukar se på TV-sändningen. Jag dricker mina muggar med sportdryck och skyndar sedan på dass innan jag glider vidare mot Mångsbodarna (”Ah, dessa urkända men pyttesmå ställen, tänk att jag är här på riktigt!”). Jag hittar en bra rygg att åka efter, nr 18580 (jag såg numret en god stund, inte så svårt att memorera) med samma tempo och åkstil som jag.

Här råkar jag ut för mitt första, och faktiskt enda, missöde under skidturen. I en nedförsbacke på en myr får jag uppmaningen att dra in stavarna från en man i vänsterspåret. Jag gör tyvärr detta lite klumpigt och lyckas stappa båda stavarna i bröstkorgen med sådan kraft att jag tvärstannar och flyger baklänges (eller nåt). Jag hinner tänka att nu är det över, brutna revben, brutna stavar och brutet lopp. Men min skyddsängel (måhända skidguden Ull) är med mig och jag klarar mig undan med en ömmande bröstkorg. Min fina rygg, nr 18580 alltså, är vid det laget långt fram och jag stakar på för glatta livet för att komma ikapp.

Efter detta börjar jag komma igång med åkningen ordentligt. Jag funderar ut en massa strategier för att få siffrorna på kilometerskyltarna att krympa så snabbt och smärtfritt som möjligt. I stil med att ”Två kilometer går snabbt. Om två kilometer är det bara två kilometer kvar till jag kommer ner på sextionånting kilometer istället för sjuttionånting och då är det bara två kilometer kvar till nästa kontroll!

Skön känsla är framförallt att komma till 45 kilometersskylten, för då kan jag enkelt intala mig att varje meter är distansrekord. Och att veta att en sjukilometersutförslöpa är inom räckhåll är väldigt bra för motivationen! På flera av kontrollerna syns SVT:s välbekanta ansikten, Krönikör Karlsson, Yvette och de andra från OS-sändningarna. I spåret ser jag också Rickard Olsson med medföljande skidrande kameraman.

I Oxberg (”Knappt tre mil kvar! Nu är jag ju nästan nere på träningspassnivå. Som Håga-Hammarskog, Hammarskog-Håga och Håga-Hammarskog igen! Eller 8,3 varv på ”trekommafemman” på grisberget!”) står Lotta och Hanna och hejar på mig! De tycker jag ser oförskämt pigg ut, se det lever jag på en stund. Efter Hökberg ”är man hemma” sa veteranen i bussen. Det väljer jag att tro på och i god tid innan repet dras passerar jag Eldris för att sedan stånka mig den numera välbekanta biten mot mål.

När jag får syn på kyrktornet i Mora kväver jag en snyftning och får för mig att jag måste åka om en massa folk. Jag kan inte gå i mål utan att vara helt slut, och trots 89 km stakning är jag faktiskt inte alls särskilt trött i armar och axlar. Alltså åker jag som en tok de den sista kilometern och kör om hur många som helst (den känslan har jag i alla fall, mitt i mitt lycko/segerrus) påhejad av Lotta, Hanna, pappa och Emil. Jag stakar, och byter spår en massa gånger för att komma om alla som är i vägen, för att slutligen spurta ned en man några meter från portalen. Väl i mål vinkar speakern in mig till mikrofonen ”Här ser vi en tjej som är glad!” eller något i den stilen. På frågan om hur min dag varit berättar jag glatt om min spya i bussen!

               
               Från SVT:s "Folkets målgångar". Klicka på bilden, efter 20 minuter kommer jag.

Pappa kramar om mig och Emil flashar med sin medalj. Sen drar jag på ostadiga ben till duschen. Jag är fruktansvärt nöjd! Trots ömma knän, hälsenor och ländrygg (och fantastiskt nog inga skavsår överhuvudtaget).

Tillbaka på Karlsvägen firar jag med kaffe innan jag somnar med ett aldrig slocknande leende på läpparna.

 

I skrivande stund

Ett ömmande blåmärke på duktiga 15x2 cm på bröstkorgen, ett guldinramat diplom på finaste väggplatsen och känslan av att vara segrare trots 13 000 personer före mig i mål finns med mig nu i skrivande stund. Förstås också känslan av odödlighet: 

”Jag klarade Vasaloppet, jag klarar vad som helst!”

Vasaloppet 2010

Kategori: Vasaloppet 2010


Där hänger det tillslut, beviset på att jag genomfört världens största skidlopp. Jag ler bara jag tänker på det!

 

   
Min åkprofil                     Oxberg             Läde, efter Hökberg


Jag ska försöka få till en text om min vasaloppsupplevelse, men först måste en tenta skivas..

Summering av OS..

Kategori: Vasaloppet 2010

.. och uppladdning inför vasan.


Här är jag påväg mot mitt första olympiska guld i 10km fristil!


Så här glad var jag efter guldet i dubbeljakt 15+15km


Nio mil - hur svårt kan det egentligen vara?

Kanske inspirerad av Marit Bjørgen

Kategori: Vasaloppet 2010

OS är slut, jag är helnöjd - aldrig förr har jag bevakat ett OS så febrilt som Vancouver 2010! Bästa sändningstid har det ju dessutom legat på i Sverige.
  
                                                                 ♦ ♦ ♦

Idag kravlade jag mig ut till skidspåret igen. De senaste dagarnas plusgrader har fullkomligt förstört framkomligheten på cykelbanorna - speciellt om man ska lyckas hålla balansen med skidor på styret! Alltså trillade jag, andra vurpan för i vinter.

Föret idag var knepigt, två minusgrader i luften hade fryst till ytan i spåren, så det gick snuskigt fort (för att låta som Jacob Hård). Dessvärre äger jag inget klister, så fästet var allt som glidet inte var. Så till råga på allt så började den tidigare så fint packade snön luckras upp, och stavarna sjönk långt ner, si så där var tredje/fjärde stavtag. På vissa ställen fint packat (så snabbt har jag aldrig stakat på platt mark) på andra ställen tog stavarna fast först 40-50 cm under ytan. Sjukt glid, inget fäste, ingen möjlighet att använda stavarna - ja ni kan ju tänka er hur det såg ut!

Trots alla missöden med föret, två vurpor och ett telefonsamtal tog jag sträckan Håga-Hammarskog på rekordtid!

Om en vecka har jag förhoppningsvis kommit i mål efter Vasaloppet 2010! Nu börjar det brännas...

Vårvintern har anlänt till Uppsala!

Kategori: Vasaloppet 2010


Blå himmel, snöigt och fem grader kallt


Hästar


"Stabby - En av Sju Gårdar" Därifrån kommer mjölken jag dricker!


Massa folk i spåren


Röd kalufs, gissa vems

Veni vidi vici

Kategori: Vasaloppet 2010

Jag kom, jag såg, jag segrade!

Eller inte riktigt... Jag kom i vanlig ordning nästnäst sist (som jag gjort på alla skidtävlingar jag någonsin deltagit i) i min klass! Men jag tog mig definitivt i mål trots 45 förfärliga kilometrar i Gävleborgs skogar!

4:22:01 blev tiden tillslut, alltså nätt och jämt milen under timmen. Inte så illa även om det nog kan gå fortare om dagsformen är optimal - vilket jag räknar med infaller sjunde mars! Tyvärr räcker nog inte tiden för att jag ska få seeda mig till ett bättre startled, men herregud vilket träningspass! Och det är faktisk rekord vilket fall, för så här långt har jag aldrig åkt i ett svep tidigare!


Jag ser snabb ut i alla fall!


Annars var gävletrippen en riktigt trevlig historia. Det gick inga bra bussar till Gävle på söndagmorgonen, så jag och Lotten tog pendeltåget på lördagkvällen istället. STF:s vandrarhem var alldeles fullt, men trixig som jag är lyckas jag få in oss på "Gävle Bed & Breakfast". Enkelrum med extrasäng, och frukost som man plockade ur kylen precis som hemma!

Ut till Skidstavallen tog vi bussen så långt det gick och promenerade sedan sista biten. Jag tror att vi måste vara de enda som tog oss till skidtävlingen via kommunala färdmedel - alla andra har verkligen bil!

Loppet ska vi inte gå närmare in på, det var en pest! Långt, knixigt, trångt osv. Men inga skavsår!

Efter målgång kändes det så där lagom lockande att promenera (benen ville inte mer) till en buss som vi inte visste när den skulle gå. Så jag tog mod till mig och slängde ut en förfrågan lite på måfå på parkeringen "Är det någon som möjligen har plats i bilen in till stan?" och en man svarade "Javisst har jag det! Jag kör fram bilen så ni får hoppa in och värma er, ni ser helt frusna och färdiga ut!"

Den mannen gjorde vår dag, och det sa vi till honom också! Generellt verkar gävlebor faktiskt vara väldigt snälla och trevliga!



Så till en annan sak, jag kommer hem till Norrfjärden nu på fredag morgon! Jag stannar till på tisdag då jag ska vara studentinformatör för Uppsala Universitet på NOLIA utbildning & framtid! Alltså propagera för min utbildning, universitetet och Uppsala i övrigt för alla gymnasieungdomar i området!

Vill ni träffa mig under helgen är det bara att haffa mig!

Snö

Kategori: Vasaloppet 2010


                                         Jag glömde ställa in cykeln i förrådet över natten


Jag vågar faktiskt säga att det är mycket snö i Uppsala, uppemot 40 cm på sina ställen! Jag har en känsla av att vi kommer minnas den här vintern som den sista man kunde åka skidor i Uppsala. Och vilket fall valde vi ett bra år att träna inför vasan!

Hågadalen var olidligt vacker idag, med ett tjockt slätt snötäcke genomkorsat av idel skidspår och sol och lätt snöfall på samma gång. Vid ett tillfälle kunde jag räkna till 15 skidåkare inom synhåll!

De två milen vi åkte idag gjorde att både jag och Lotta kunde fylla på våra barometrar till 25milsstrecket - halvvägs!




Jag hittade en kul simulering av vasaloppets höjdkurva, med lite info om kontrollerna och sådant! Klicka här!

Länge leve Hammarskogsspåret!

Kategori: Vasaloppet 2010


Idag slutade vi vid lunch igen, så jag och Lotten tog skidorna på styret och drog till Hågahögen. Därifrån går nämligen ett milspår ända ner till Hammarskog. Dubbelfiligt, dvs västra spåret till Hammarskog och östra på vägen hem.



Spåret vindlade sig genom skogen och över ängarna och var betydligt mer kuperat än spåret vi åkte på i måndags (som tydligen var en gammal banvall, vilket förklarar avsaknaden av backar och kurvor). Det var rikligt med snö, ganska fina spår och många glada skidåkare i naturreservatet denna dag! Här kommer vi hänga en del framöver!




Så kan jag meddela att jag och Lotten nu är anmälda till Gävleloppet som går av stapeln 7 februari, 45 km långt och seedningsgrundande för vasaloppet!

 

Ja, jag köpte en "Gundemössa"

Kategori: Vasaloppet 2010

Jag har kommit till steg 2 (steg 1 var stavar) i vasaloppsinköpen - mössa, vantar och underställ/mellanlager.

I denna landsända verkar alla affärer tjäna grova pengar på att sälja skidutrustning, till skillnad från hemma. I helgen var det team sportias tur. "Uppsalas största skidmässa" stoltserar de med. Självklart ska jag och Lotten dit och shoppa loss. Jag provade varenda skidvante i butiken innan jag tillslut fastnade för den allra mest klassiska varianten från lill-sport, den som sett likadan ut i flera decennier. Kampanjpris på den var det också!

Och så en mössa att ha i sportiga sammanhang. I ett anfall av nostalgi blev det en "Swix Gunde Hat". Ja, den multirandiga med tofs. Men den är för mig intimt förknippad med längdskidåkning sedan pappa plöjt igenom 90-talet med denna kreation på huvudet!


Underställströjan från i våras är nu kompletterad med ett par byxor och så har jag införskaffat en tröja att ha över understället, under vindplagget om det är riktigt kallt. Eller att använda som enda överdel om det är riktigt skönt ute. Men den är så blå och fin att jag nog vill ha den lite till vardags mellan tvättarna!

Nästa steg blir nog ett R90-ställ (Lotta ligger före där!), innan det är dags för det allra roligaste - skidor!!

 

Lägesrapport så här 136 dagar innan vasaloppet

Kategori: Vasaloppet 2010

Jag har kommit en bra bit på väg i vasaloppsträningen, mycket tack vara rugbyträningarna som fungerar som ett kortsiktigt mål. Blir jag för trött är jag helt enkelt inget att ha på planen! Så löpträning med intervaller upp på åsen varvas med landskidåkning (dvs. inlines + mina nya fina vasaloppsstavar), skivstångspass, rugbyträning och boxpass på studenthälsan. En blandad kompott som jag tror gör susen för formen!

Jag orkar springa minst en timme utan avbrott, jag orkar försvarligt många armhävningar på tårna och i alla fall 90 sekunder i plankan! Med tanke på att jag aldrig tidigare orkat med något av ovanstående så är det riktigt bra! Nu längtar jag mest efter snön så att jag får köpa nya skidor och svettas i skidspåret!

Men alldeles just nu ska jag kila iväg och köpa ett gäng AAA-batterier till min räknare som varnar för låg energinivå. Det vore katastrof om den lade av mitt på tentan imorrn!!


Snaaaaart är det helg, den enda helgen på denna termin som jag är riktigt ledig! För är man mellan två läsperioder så kan man inte plugga med gott samvete!

På språngmarch i Stabbyskogen

Kategori: Vasaloppet 2010

Tonight Im gonna have myself a real good time
I feel alive and the world turning inside out yeah!
And floating around in ecstasy
So dont stop me now dont stop me
cause Im having a good time having a good time


Jag har en tanke om att jag ska sticka ut och springa bara när jag är sugen, inte när jag måste. Så där "jag ska springa strikt varannan dag" Det funkar liksom inte för mig!

Im a shooting star leaping through the sky
Like a tiger defying the laws of gravity
Im a racing car passing by like lady godiva
Im gonna go go go
Theres no stopping me


Och tro't eller ej, men jag blir faktiskt sugen! Som ikväll, det har regnat precis hela dagen, jag har suttit inomhus och slitit mitt hår framför gamla tentauppgifter.

Im burning through the sky yeah!
Two hundred degrees
Thats why they call me mister fahrenheit
Im travling at the speed of light
I wanna make a supersonic man out of you


Och så spricker det plötsligt upp vid 22.30! Kvällssol, läparspår förbi hagar med gutefår, frisk syrerik luft och tunga dofter från syrener, häggar och fruktträd!

Dont stop me now Im having such a good time
Im having a ball dont stop me now
If you wanna have a good time just give me a call
Dont stop me now (cause Im havin a good time)
Dont stop me now (yes Im havin a good time)
I dont want to stop at all

Med Queen's Don't Stop Me Now i hörlurarna går det lätt, och det plaskar hemtrevligt i löparskorna, elljusspåret liknar mest geggamoja!

Im a rocket ship on my way to mars
On a collision course
I am a satellite Im out of control
I am a sex machine ready to reload
Like an atom bomb about to
Oh oh oh oh oh explode

Syre till pluggtrötta muskler och hjärnceller samt försäkran om riktigt god aptit och nattsömn - bingo!

Im burning through the sky yeah!
Two hundred degrees
Thats why they call me mister fahrenheit
Im travling at the speed of light
I wanna make a supersonic woman of you

Med texten "BLODGIVARE" mitt på bröstet gör jag dessutom en god gärning genom att påminna alla andra (friska och vitala) motionärer om att ge blod!

Dont stop me dont stop me
Dont stop me hey hey hey!
Dont stop me dont stop me ooh ooh ooh (I like it)
Dont stop me dont stop me
Have a good time good time
Dont stop me dont stop me ah

Dont stop me now (I like it)

Så var jag klar med min kvällskurs!

Kategori: Vasaloppet 2010

Tänk vad snabbt terminen har gått! Om någon frågar hur långt jag har kvar på min utbildning så säger jag fem år av bara farten, men nej! För det är bara fyra år numera!

Kvällskursen klar idag, statistiken klar på måndag, bervet på onsdag och envariabeln på fredagen - sedan är jag skolfri i nästan TRE MÅNADER!

Den nionde juni ska jag iväg till vägverket för min första dag på jobbet, en teknikresa på två dagar längs Västerbottens landsvägar står på schemat, sedan en säkerhet-på-väg-kurs innan jag får börja jobba på riktigt! Det ska bli riktigt kul känner jag!


Vasaloppsträningen är igång igen!
      
Efter diverse studentarrangemang med efterföljande förkylning (läs kallt åvatten) är jag nu på språng igen, bokstavligen! Denna helg har jag både sprungit min vanliga fyrakilometersrunda i skogen (och ja, det går fortare för varje gång!) och varit på studenthälsan för lite aerobics samt lite stärkande pilatesövningar däremellan! Tjejmilen nästa, och då ska ja se till att kuta som en galning i sommar så att jag kan klå Lotta i spåret!!

Välkommen i Fäders Spår!

Kategori: Vasaloppet 2010

Vilket trevligt mail som damp ned på mailen:

Vi har mottagit Din anmälan och Du är registrerad 2009-04-07 med följande uppgifter:


Namn: Ullberg, Malin
Klubb: Norrfjärdens IF

Lopp: Vasaloppet
Klass: Damer
Startled: 10
Startnummer: 18116


Nummerlappen finns att hämta i Sälen

Vi ses i spåret !


Kolla in nya inlägget "Oh!" på
 http://nyhetskanalen.se/lokalt/uppsala/valborg_i_uppsala

Yoga

Kategori: Vasaloppet 2010

Pilates igår. Idag kom turen till passet Power Yoga på stallet (det var kavalleristall en gång i tiden) där jag tränar. Massa knepiga grejer, hunden, krigaren 1 och 2, triangeln, kobran, fisken osv. Men trots allt rogivande och fantastiskt jobbigt (statiska muskelövningar) på en och samma gång! Tur att jag är ganska vig redan från början! Alltid får man väl någon muskel, lite balans eller någon slags sinnesro som kan vara bra inför ett skidlopp av stora mått! Det kanske är yogan som i slutändan avgör att jag vinner över Emil?


Hm, en annan gång kanske...

Så var jag anmäld!

Kategori: Vasaloppet 2010


Vasan 2010 - Here I come!

Pappa och Emil ska med! Och det står nu klart att jag åker hem segern för Norrfjärdens IF! (kul för dom att få vinna en gång tyckte jag!)




(Psst! Pappa, jag hittade din gamla vasaloppsdräkt på myrorna idag. Den läckra blå-röd-vita overallen!)

På gång

Kategori: Vasaloppet 2010

Idag var jag ute och sprang för tredje gången sedan vi bestämde att det blir vasan nästa år! Idag sprang jag dock utan Lotta och det gick det med! 40 min nonstop orkade jag idag utan att för den skull vara dödstrött.

Jag testade en ny grej idag, jag laddade ner en bok från ljudboksrean på http://www.muntligt.se/. Jag har fått för mig nån gång att det där med ljudbok inte är min grej, men jag kan ju inte gärna veta förrän jag testat! Så, jag köpte Skriet från vildmarken inläst av Tomas Löfdahl och tryckte in i mobilens mp3-spelare. Och vilken succé sen! Jag slipper höra mig själv flåsa när jag är ute och springer och får dessutom koncentrera mig på att lyssna istället för att fundera på hur trött jag egentligen är!

Jonas Sjöblom skrev till mig på Facebook (där jag uttryckt att jag ska åka vasaloppet): "Då ses vi i spåret. Kan du inspirera fadren oxå?". Att jag kan!

Vasaloppet 2010, såklart!

Kategori: Vasaloppet 2010

Yes! Halv tio söndag morgon (läs vasaloppsdagen) får jag ett sms av suppertaggad Lotta som börjar: "Vasaloppet 2010, go for it!"

Sagt och gjort, nu har vi kört igång träningen! Jogga varannan dag till att börja med, gym också, sen löpning hela sommaren och hösten kombinerat med stakningsträning. Sen tänker jag belägra elljusspåret under jullovet, och seeda mig ända fram till startled ett (ellet nåt)!

Kom igen nu pappsen och brorsan!

Vasaloppet 2010!

Kategori: Vasaloppet 2010

Jag vill åka vasaloppet nästa år! Börja satsa nu för att bygga upp mördarkondition och sliiitstarka muskler! Yeah!

Någon?