Iris | In Greek mythology, Iris (/ˈɨrɨs/; Ἶρις) is the personification of the rainbow and messenger of the gods. She is also known as one of the goddesses of the sea and the sky [...] She travels with the speed of wind from one end of the world to the other, and into the depths of the sea and the underworld.
Malina | The slavic word for raspberry
Jag lyckades slita mig fran Queenstown tillslut! Mandagkvallen taltade jag gratis vid Ahuriri River utanfor Omarama. Ett dopp i alven och sedan sag jag solen ga ned over Otago - najs! Morgonen efter tog jag mig upp till Aoraki/Mt Cook Village, vid foten av Nya Zeelands hogsta berg! Dar taltade jag tva natter pa slatten mitt bland glaciarer och tretusenmeterstoppar - AWESOME! Himlen var bla och Mt Cooks hogsta topp kronte vyerna, jag gick ett par dagsturer och sov sedan till mullret av laviner och jordskred pa Mt Sefton, det argaste berg jag nagonsin sett! Igar kvall sag jag solen ga ned och farga Mt Cook orangerosa, sa vacker att jag fick gashud anda ned till tarna!
Idag har jag tagit mig lite norrut, till ett hostel (taltar pa grasmattan) vid stranden av galet mintgrona Lake Tekapu och imorgon forsatter jag ned mot kusten for att fira nyar! Jag har bara TIO dagar kvar i Nya Zeeland?! Hjalp! Om tva veckor sitter jag hemma i koket och kliar Flisa bakom oronen...
Kvallsdopp i Ahuriri River
Solnedgang over Otago
Middagspaus 500m ovanfor dalbotten och min taltplats
Ed Hillary tittar bort mot Mt Cook
Solnedgang over Aoraki/Mt Cook - Nya Zeelands hogsta berg 3754 moh.
Solnedgangen at andra hallet!
Omojligt mintgrona Lake Tekapu, bilden gor inte fargen rattvisa!
Detta ar den konstigaste julhelg jag nagonsin upplevt, men ratt fantastisk anda! Dagen fore julafton storbakade jag pepparkakor i hostelkoket for att bjuda hela ganget. Ingen kavel, sa en olflaska fick gora jobbet och bara tre pepparkaksformar! Fransosen Jean-David visade stort intresse i pepparkakskonsten!
Pa sjalva julafton gjorde jag, och samme fransman, en toppbestigning av Ben Lomond 1746 moh (Queenstown ligger pa 300 moh) over dagen. Med en lunchpaus pa toppen tog det oss totalt sex och en halv timma upp och ned igen! Utsikten fran toppen var fenomenal och det var helt vindstilla! Juldagens (da kiwisarna firar) huvudnummer var en gemensamt astadkommen, valdigt ambitios, hostelmiddag for 25 personer. Rostade gronsaker, potatismos, nya zeelandskt lamm, skinka, ongsbakt lax och sas! Mycket trevlig, men udda, jul i gott sallskap!
Jean-David och jag bakar pepparkakor!
En olflaska gor jobbet!
Pa toppen av Ben Lomond!
Pa vag ned, i subalpin terrang!
Nu har jag packat ihop mina prylar, efter en hel vecka i Queenstown - en awesome vecka i queenstown - och drar nu norrut!
Igar spenderade jag tre timmar uppe bland bergen ovanfor Queenstown - pa hastryggen! Sy hette min hast for dagen, vi hade det valdigt trevligt ihop! Saaa lange sen jag red sist, fantastisk kansla (men ont i benen och rumpan idag...)!
Planerna framover ar valdigt oklara, jag ar fortfarande i Queenstown men sen vet jag inte. Det ar JUL i helgen?!
Jag har haft makalos tur med vadret i Fjordlands, har regnar det som oftast tre dagar av fyra! Routeburn Track var vaaaldigt fin, det ar allt jag kan saga! Lat bilderna tala for sig sjalva:
Vadret sag mycket tveksamt ut nar jag stack nasan ur taltet imorse, men kryssningen till Doubtful Sound var redan bokad och betald sa det var inte sa mycket att debattera om. Vaderprognosen var ratt lovande med! 8.15 blev jag upplockad av en buss utanfor hostlet, sedan fojlde transport till Manapouri, en 50 minuterskryssning over Lake Manapouri (laga moln...), besok i Nya Zeelands storsta underjordiska vattenkraftverk, busstur over ett bergspass pa grusvag och sedan dagens huvudattraktion; en tre timmars kryssning langs hela langden av fjorden Doubtful Sound, 40,4 km lang!
Lagom till vi klev ombord baten i Doubtful Sound borjade flackar av bla himmel synas pa himlen, och inom loppet av en timme var hela himlen bla! Fantastiska vyer, vattenfall, salar (seals alltsa) och stooora vagor nar vi narmade oss Tasman Sea! Sedan hela resan tillbaka igen, denna gang med fantastiska molnfria vyer over Lake Manapouri med! Nu ar jag trott men nojd, och solbrand om kinderna!
Utsikt over forsta halvan av Doubtful Sound, sett uppifran bergspasset.
Vattenfall i narbild!
Imorgon ger jag mig ut pa Routeburn Track, tre dagar tvars over bergskedjan! Pa mandag kommer jag ut pa andra sidan, tills dess ar jag i radioskugga aterigen! So long!
Jag ar fortfarande kvar i Fjordlands och Te Anau, har ar saa trivsamt! Igar klev jag av Kepler Track efter fyra dagar fin vandring. Insektsbetten ar maaanga och musklerna och lederna ar duktigt stela, men det far man ju rakna med!Imorgon ska jag anvanda mina julkappspengar och aka pa kryssning till Doubtful Sound, en heldag ute bland fjordarna! Sedan pa lordag borjar jag nasta vandring over till Otago, via Routeburn Track!
Kepler Track dag 1: Te Anau - Luxmore Hut, 14km. Jag tog en shuttlebuss ut till starten pa leden halv nio pa sondagen. Solen sken och de fa molnen som fanns pa himlen var hogre an fjalltopparna! Forsta timmen var pa platten, genom trevlig skog - sen borjade uppforsbacken! 890 hojdmeter upp till stugan och malet for dagen! Men jag var valdigt mentalt forberedd for utmaningen och redan klockan ett var jag uppe vid stugan uppe ovanfor tradgransen! Jag kande mig pigg och oovervinnerlig, sa jag bestamde mig for att gora ett toppforsok pa Mt Luxmore, 1472 moh. medans molnen var hoga (mandagens vaderprognos var samre). Jag lamnade packningen pa sangen, fyllde min vattenflaska och gav mig upp mot toppen ytterligare 400 hojdmeter upp.
En timme senare stod jag uppe pa toppen (formodligen den toppigaste topp jag nagonsin vart upp pa, vanligtvis haller jag mig till berg med suffixet tjåkka), vindstilla och 360 grader utsikt over Fjordlands! Jag stannar dar uppe en hel timme, och far sallskap av en Kea, varldens enda alpina papegoja! Sen gar jag ned igen och njuter av en kvall i fjallstuga!
Videodagbok fran toppen!
Kalfjall!
En Kea holl mig sallskap pa toppen!
Fjordlands!
Keafaglarna snokade runt omkring stugan med, har i solnedgangen!
Kepler Track, dag 2. Luxmore Hut - Iris Burn Hut, 15km. Jag klev upp klockan atta, at frukost och gav mig ut pa ett blasigt och ruggigt fjall. Leden for dagen var ett alpint pass och flera kilometer av leden gick langs en ratt spetsig bergsrygg. Molnen var laga, men den starka vinden gjorde att molnen rorde sig snabbt over fjallen och blottade snotackta toppar emellanat. Valdigt dramatiskt! Den sista timmen for dagen var en 800 meters nedforsbacke ned i bushen och Iris Burn Hut. SANDFLIES! Usch, usch, usch vad mycket sandflugor! Har taltade jag.
Kelper track, dag 3. Iris burn Hut - Shallow Bay, 18 km. En hel dag i bushen, men vadret var fint och traden gamla och vackra. Stigen slingrade sig fram langs med alven och pa det stora hela var denna dag nedforsbacke. Taltplatsen for dagen var en bra bit fran huvudsparet och bara en 'vanlig' taltplats, jag behovde alltsa inte betala for att talta. Jag hade en egen strand bredvid sjon Manapouri, med bergen vackert upprarade i bakgrunden. Jag solade, badade och tande en eld pa stranden i solnedgangen - ett udda satt att fira lucia, men fantastiskt anda!
Utsikten fran taltplatsen i Shallow Bay.
Bonfire by the Beach.
Kepler Track, dag 4. Shallow Bay - Te Anau, 6km. Aista dagen pa vandringen och bara en latt promenad (med nagra spektakulara hangbroar!) till Rainbow Reach dar jag tog en shuttle tillbaka in till stan. Summa sumarum, Kepler Track = Awesomeness!
Hej igen! Efter Dunedin styrde jag kosan ned till Inercargill och jag bestamde mig for att ta mig over till Stewart Island, aven om resan dit ar ratt kostsam. Men det visade sig turligt nog att det ar billigare att flyga(!) over, forutsatt att man har en stand by/sista minuten-biljett! Sagt och gjort, och jag fick sitta predvid piloten i framsatet pa ett niositsigt propellerplan! Han sa bara at mig att inte fingra pa nagot!
Val framme pa Stewart Island bestamde jag mig for att gora en av de nio sk. Great Walks. Tre dagar med djungel/bush, strander och kiwifaglar - och ja, jag sag faktiskt tva livs levande vilda kiwifaglar!
Nu ar jag i Te Anau, Fjordlands, och imorgon ger jag mig ut pa Kepler Track, en annan Great Walk. Fyra dagar blir jag borta, och jag har formodligen ingen mobiltackning under tiden!
Morgonutsikten fran Port William Campsite, Rakiura Track.
Jag är fortfarande kvar i Dunedin. Jag har bestämt mig för att posta ännu ett paket hem till Sverige, min packning är fortfarande alldeles för klumpig och jag bär runt på för mycket prylar som jag egentligen inte behöver (men ändå inte vill slänga/ge bort). Datorn till exempel, inte alls nödvändig för tillfället, 3-4 kg - men jag behöver den ju när jag kommer hem till sverige! Så jag ska packa den varsamt och skicka iväg. Idag var postkontoret stängt, men imorgon bitti innan jag drar söderut ska jag fixa allt!
Idag har jag gjort något så ovanligt som tillbringat hela dagen med svenskar! Just på det här hostlet hänger de i drösvis! Vi kollade in The Santa Parade, julparaden inne i city. Jag har fortfarande inte greppat att det snart är jul!
Väldigt olämplig paradvagn, med tanke på alla barn i publiken. (Googla 'California Girls' om du inte känner igen konceptet)
Ångtraktor!
Märkligt att kiwisarna fortfarande sjunger om snö och har snödekorationer överallt..
Dunedin är ovanligt vacker för att vara nya zeeländsk. Här är gatorna branta åt alla håll!
Svenska Gustav, Anna och jag poserar utanför en strippklubb!
Tisdag klockan två klev jag ut på Nya Zeeländsk mark igen. Temperaturskillnaden mellan äckelvarma Queensland, Australien och Christchurch, Nya Zeeland var högst märkbar. Himlen var helt molnfri, men ändå var luften klar och sval - Härligt! Min vana att inte planera någonting i förtid visar sig vara ett problem, Chch är trasigt sedan jordbävningen i februari och de hostel som fortfarande är hela är fullbokade av byggnadsarbetare och chch-bor. Men jag hade tur och fick en sängplats på ett centralt hostel. $32, vilket är dyrt för att vara NZ men billigt i jämförelse med Australien!
Jag bestämde mig snabbt för att inte stanna i Chch längre än nödvändigt, för det är inget kul ställe för tillfället. Istället bokar jag en bussbiljett söderut till Timaru för onsdagen. Efter en kort sightseeing runt det trasiga och mycket miserabla city hoppade jag på bussen och vaknade inte förrän det var dags att kliva av i Timaru.
Trasig byggnad i Christchurch.
Allvarliga saker!
Timaru är en liten kuststad på 20000 invånare eller så, förvånansvärt stor med tanke på att jag aldrig hört talas om stället. Jag bokade en tältplats på ett av hostlen i stan, och självaste managern plockade upp mig på busstationen. Chris, managern, skulle köra upp till Chch för att köpa en fyrhjuling till sina barn och frågar om jag är sugen på en liten roadtrip - javisst! Alltså styr vi kosan upp mot Chch tidigt på torsdagmorgonen. Strålande väder, gröna slätter och Sydalperna uppradade i bakgrunden västerut och karibienblått hav österut. Väl tillbaka i Timaru vid lunchtid fick jag en guidad tur runt stan, och som hostlets ägare också råkar äga Timarus högsta byggnad (en övergiven spannmålssilo på blyga 37m) fick jag klättra upp där med. Stålstegar utanpå betong, några och trettio meter upp, i sandaler - nog så spännande! Men utsikten är högst magnifik och jag kunde se ända bort till Mt Cook! Resten av kvällen var mest chill och och umgänge backpackers emellan.
Min tältplats på hostlets innegård i Timaru
Utsikt från silon, 37 meter upp.Sydalperna i bakgrunden.
Hostlets manager Chris spanar ut över Timaru.
Igår pumpade jag Chris på upplysningar om ställen värda att besöka i södraste delen av landet, för han har sett precis ALLT. Jag fick en lång lista med måste-ses och en inbjudan till mellandagsfirande uppe vid några vackra sjöar! Sedan styde jag kosan söderut.
Knasiga Moeraki Boulders, mitt emellan Oamaru och Dunedin. Helt naturlig stenformation!
Nu är jag i Dunedin (uttalas [diniidin]), rätt så långt söderut. Supertrevligt ställe! Imorgon ska jag försöka ta mig ned till Invercargill, och därifrån eventuellt till Stewart Island. Men färjan är så dyr ($140 tur och retur) att jag kanske måste avstå. Sedan Fjordlands (Kepler Track förhoppningsvis), över till Central Otago (via Roteburn Track exempelvis) och sedan inlandet med Lake Tekapu, Arrowtown och Mt Cook.
Jag hr det så otroligt bra att jag inte kan sluta le fånigt ens om jag ville det! There is no place I'd rather be!
Wooow vad tiden går! Jag har haft det så äckligt bra att jag inte haft varken tid eller intresse av att sitta vid en dator och blogga på länge! Jag har det bra, väldigt bra! Sommarlov och på resande fot - awesome! Här kommer en liten sammanfattning av vad jag pysslade med de sista dagarna i Australien:
Onsdagen (23:e november) var jag fortfarande kvar i Katoomba, Blue Mountains. Regnet fortsatte ösa ned utan några som helst tecken på att sakta ned. Jag betalade nio dollar extra och flyttade in mig själv och mina saker till ett av rummet inne på hostlet. Eftersom vädret var så dåligt så stannade alla inomhus framför några DVD-filmer, insvepta i yllefiltar. Hostlets ägare försedde oss med popcorn, tim tams och glüwein - inte illa alls!
Torsdagen packade jag (de fortfarande blöta) väskorna för resa mot kusten och Port Stephens utanför Newcastle. Jag hade fått ett lovande tips om ett backpackers med en tam känguru och riktig känsla av Australien, och Natalie från Tyskland och Amber från Canada bestämde sig för att hänga på. Sju timmar på tåg och buss senare kom vi fram. Fortfarande väldigt blött, men kängurus, koalas och possums gjorde det hela väldigt spännande ändå!
Finska Jani med Josie, den tama kängurun!
Port Stephens
Surfare i Port Stephens
Fredagen var Ambers tjugosjunde födelsedag och vi firade den med fish and chips i Port Nelson, och en vacker promenad ovanpå det. Vi lagade en god middag tillsammans på hostlets grill och spelade sällskapsspel! Vi träffade Jani från Finland som visade sig ha en bil och vara påväg i samma riktning som jag och Natalie - perfekt!
Lördagen styde jag, Jani och Natalie bilen norrut, mot ett hostel i hippiebyn Bellingen som hostelägaren i Port Stephens tipsat om. Äntligen, äntligen lättade de regntunga molnen, och helt plötsligt kändes det som Australien igen! Hostlet var egentligen fullt, men de lyckades fixa in oss i 'the extension', förutsatt att vi kunde tänka oss att sova i ett rum utan väggar (mer som en stor veranda) med myggnät och possums som smyger omkring runt sängarna. Hostlet var oväntat nog fullt av barn såväl som vuxna och gamla, i kontrast till de vanliga 20-30åringarna på andra hostel.
Vårt intressanta sovarragnemang i Bellingen
Söndagen tog vi en rejäl omväg för att ta en titt på Waterfall Way, en inlandsväg kantad av mängder med väldigt imponerande vattenfall. Och för en gångs skull lyckades vi pricka in bäst tänkbara dag. Soligt med massor av vatten i fallen från de föregående dygnens spöregn! Galet och overkligt vackert! Vi kom fram till Byron Bay klockan elva på kvällen, utan att ha boende fixat - dålig idé! Vi letade på vartenda hostel i bygden utan någon lycka. I slutändan hittar vi en husvagnscamping utanför stan där jag kan slå upp mitt tält för mig och Natalie, och Jani sover i bilen. Sicket äventyr!
Jag bakom vattenfallen Crystal Showers
Steve Irwin som actionfigur!
Vattenfall!
Regnbåge av vattnet från vattenfallet!
Måndagen var vaaaaarm och farligt solig. Jag flämtade mest och letade efter skugga. Men vattnet i havet var precis lagom svalt för att hålla temperaturen nere på lämplig nivå. Detta var min sista kväll i Australien och jag vinkade hejdå till mina reskamrater för ett par dagar och hoppade på bussen sista biten upp till Brisbane och flygplatsen. Klockan fyra, östaustralisk tid, fick jag kliva upp för att hinna med första tågen till flygplatsen!
