"Tjuv..!"
Emil uttalar ordet under juldagsförmiddagen och Snåttra vänder i dörröppningen och lommar iväg, bokstavligen med svansen mellan benen.

Varför?

Jo, för att klockan 07:10 den 25:e december 2009, precis efter att pappa, Emil och jag gått till julottan i kyrkan, händer det som inte fick hända. Lasse, som ligger och sover i sin säng, hör ett kraschande ljud ifrån hallen. Han tänker sig att någon tappat något i köket, och väntar sig därför något slags "Ojdå!" eller kanske en svordom. Men istället hör han ett krasande ljud ifrån vardagsrummet, som om någon åt hårdbröd - pepparkakorna i granen!

Han rusar ut och finner att julgranen välts omkull och nu befinner sig med foten i hallen och toppen i vardagsrummet. Att vattnet från julgransfoten runnit längs golvet ända bort förbi toaletten och att splittrade poller, trasig julgransbelysning och rufsigt glitter nu befinner sig i en enda stor röra.

Och så förstås.

ALLA sju pepparkakshjärtan som jag omsorgsfullt spritsat kristyr på kvällen innan, numera är spårlöst försvunna...

"Tjuv..!"




Före:








Efter:


En ledsen "granslamsa"


Här är granen åter uppställd och de västa glassplittret uppsopat.