Ofta är det något slags äventyr på vägen upp, lite som fångarna på fortet, eller någon Indiana Jones-film. Ännu har jag inte misslyckats att nå toppen, men jag hinner oftast inte så långt innan jag vaknar av väckarklockan.
Drömmarna började någon gång i somras innan vi begav oss upp, och är alltså fortfarande ett givet inslag i min REM-sömn.
Tänk vad djupt intryck den verkliga bestigningen måste ha gjort på mig! Kanske är det vetskapen om att jag inte fick stå allra högst upp som hemsöker mig?
0