Tio minuter, på engelska. Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle kräkas. Eller få en hjärtinfarkt. Kanske båda. Innerst inne visste jag förstås att det inte var något att oroa sig för. Men min kropp reagerade tvärtemot!
Tio minuter blev nästan tjugo, och vi hann prata om att uttala mitt namn på engelska, varför jag vill åka på utbyte, varför just Nya Zeeland, varför jag valt kurserna som jag gjort och vad jag vill göra med min fritid.
Jag tycker att jag producerade bra svar på det mesta, och engelskan gick helt okej sånär som på ordet 'studievägledare'.
På fredag får jag ett ja eller ett nej.
Blir det Plan A:
Christchurch, Nya Zeeland, från ovan
Mt Sunday, mer känt som Edoras.
Eller blir det Plan B:
Lägenhet på Majklockan
Med tillhörande tjusiga cirrusmoln och...
...odlingslott? Och såklart elitserieguld i rugby.
0