Mjuka kurvor.

Allt skissande av fossiler i skolan gjorde att jag blev sugen på att skissa någonting bildskönt. En sen torsdagkväll, när en egentligen borde plugga inför fältkursen, då är det tid att vaska fram konstnärsådran. Kanske har jag ärvt mammas ådra ändå, för jag är i alla fall äckligt nöjd!

Vems störtsnygga kropp som fått stå modell undrar ni? Min egen såklart! Så stark, så lagom och så proportionerlig. Jag skulle inte vilja ha den på något annat vis! För tillfället har jag också den där vitbleka vinterhyn som så ofta är avbildad i kända målningar.