Tisdag klockan två klev jag ut på Nya Zeeländsk mark igen. Temperaturskillnaden mellan äckelvarma Queensland, Australien och Christchurch, Nya Zeeland var högst märkbar. Himlen var helt molnfri, men ändå var luften klar och sval - Härligt! Min vana att inte planera någonting i förtid visar sig vara ett problem, Chch är trasigt sedan jordbävningen i februari och de hostel som fortfarande är hela är fullbokade av byggnadsarbetare och chch-bor. Men jag hade tur och fick en sängplats på ett centralt hostel. $32, vilket är dyrt för att vara NZ men billigt i jämförelse med Australien!

Jag bestämde mig snabbt för att inte stanna i Chch längre än nödvändigt, för det är inget kul ställe för tillfället. Istället bokar jag en bussbiljett söderut till Timaru för onsdagen. Efter en kort sightseeing runt det trasiga och mycket miserabla city hoppade jag på bussen och vaknade inte förrän det var dags att kliva av i Timaru.


Trasig byggnad i Christchurch.


Allvarliga saker!

Timaru är en liten kuststad på 20000 invånare eller så, förvånansvärt stor med tanke på att jag aldrig hört talas om stället. Jag bokade en tältplats på ett av hostlen i stan, och självaste managern plockade upp mig på busstationen. Chris, managern, skulle köra upp till Chch för att köpa en fyrhjuling till sina barn och frågar om jag är sugen på en liten roadtrip - javisst! Alltså styr vi kosan upp mot Chch tidigt på torsdagmorgonen. Strålande väder, gröna slätter och Sydalperna uppradade i bakgrunden västerut och karibienblått hav österut. Väl tillbaka i Timaru vid lunchtid fick jag en guidad tur runt stan, och som hostlets ägare också råkar äga Timarus högsta byggnad (en övergiven spannmålssilo på blyga 37m) fick jag klättra upp där med. Stålstegar utanpå betong, några och trettio meter upp, i sandaler - nog så spännande! Men utsikten är högst magnifik och jag kunde se ända bort till Mt Cook! Resten av kvällen var mest chill och och umgänge backpackers emellan.



Min tältplats på hostlets innegård i Timaru


Utsikt från silon, 37 meter upp. Sydalperna i bakgrunden.


Hostlets manager Chris spanar ut över Timaru.

Igår pumpade jag Chris på upplysningar om ställen värda att besöka i södraste delen av landet, för han har sett precis ALLT. Jag fick en lång lista med måste-ses och en inbjudan till mellandagsfirande uppe vid några vackra sjöar! Sedan styde jag kosan söderut.


Knasiga Moeraki Boulders, mitt emellan Oamaru och Dunedin. Helt naturlig stenformation!

Nu är jag i Dunedin (uttalas [diniidin]), rätt så långt söderut. Supertrevligt ställe! Imorgon ska jag försöka ta mig ned till Invercargill, och därifrån eventuellt till Stewart Island. Men färjan är så dyr ($140 tur och retur) att jag kanske måste avstå. Sedan Fjordlands (Kepler Track förhoppningsvis), över till Central Otago (via Roteburn Track exempelvis) och sedan inlandet med Lake Tekapu, Arrowtown och Mt Cook.

Jag hr det så otroligt bra att jag inte kan sluta le fånigt ens om jag ville det! There is no place I'd rather be!