Det här med flytten va. Jag kommer inte flytta med Simon. Ett bostadsområde som är känt för gängbråk och uppgörelser med skjutvapen och knivhuggningar känns inte optimalt.

Nu visar det sig att jag inte heller kan bo kvar på Pahiatua St, för vår landlord har bestämt sig för att flytta tillbaka in. Tillbaka på bostadsmarknaden alltså. Jag vill gärna bo kvar i samma område, jag vill ha en hyftsat isolerad bostad, nära till busskur och en bunt trevliga människor att bo med. Jag ringde på en annons idag, och mitt i geologiplugget så knallade jag nedför gatan till Albert Street. Ett stort hus med fem sovrum och en stor lounge. Tre sportiga killar och en tjej, alla i min ålder, 15 meter till kvartersbutik och busskur runt hörnet. $7 mer i veckan jämfört med här. Inget slott direkt, men jo, jag är intresserad!

Framåt helgen skulle de höra av sig, och fram tills dess har jag annat att koncentrera mig på (läs, identifiering av 63 olika mineral och rock types, hela Nya Zeelands geologi och ER-diagram och normalisering till GIS-tentan)

Så till något annat. Jag har konstaterat att Massey Maidens, mitt rygbylag, fullkomligt suger. Fruktansvärt kul har vi ihop, men själva rugbyn går trögt. En anledning är vår dåliga kondition och styrka. Luften går ur oss efter 30 minuter. Jag hävdar bestämt att våra träningar är för mesiga (jag trodde inte jag skulle säga det, men jag saknar Henkes kräkjobbiga träningar), våra coacher är alldeles för snälla och vi för lata för att fixa formen på egen hand. Detta förklarade jag för Brent och JayDub, i bilen på väg till helgens match i Hastings, Hawkes bay.

Så igår tog de tag i saken, med besked! Släpa och lyfta traktordäck, springa-tackla-ned på marken-springa-tackla-ned... Wow! Idag har jag problem att gå för att jag har så mycket träningsvärk i ryggen! Och jag har duktiga blåmärken över hela kroppen!

Rugby är livet!


Yep, detta är mitt lår!