(Varning, detta är ett megalåååångt inlägg!)

Återigän framför än datår utrustad mäd prickar! Sköööönt!

Jag sitter vid min egen svenska dator, i mitt eget rum i min egen fåtölj. Själv. Det är mer påfrestande än man kan ana att bo i en ryggsäck. Sällan mer än en natt i varje säng, väldigt skiftande kvalité på madrasserna. Ibland själv, ibland med upp till nio personer. Ibland snarkare. Ibland delat badrum, ibland inte. Ibland jättekallt, ibland jättefuktigt. Ibland megafantastisk utsikt, ibland inga fönster. Ibland pyttekök, ibland megakök, ibland kök utan ugn. Ibland ingen plats i kylen, ibland ingen mataffär inom tio mils avstånd. Amerikaner, belgare, slovaker, irländare, tyskar, holländare, norrmän, danskar, kineser, fransmän. Och BRITTER. Hur många som helst!

Inte trodde jag att två veckor på sydön i Nya Zeeland skulle ge mig insikt i dialektfördelningen i Storbrittannien, men numera kan jag skilja på norr-, syd-, midlands- och londonaccent. Förutom skottsk och irländsk förstås!

Jag har rest med ett sk. busspass, vilket innebär att det går en buss om dagen enligt förutbestämd rutt. Du ringer och bokar dagen innan du vill kliva på. Busschaufförerna är infödda typer, i regel med mycket svart humor! De stannar på fina ställen, och låter passagerarna ta en promenad och titta på klippor eller sälar. På kvällen reserverar de bädd i sovsal till alla som vill, och skjutsar en dit. Och så har de bra rabatter till en massa knasigheter som man kan göra om man vill (och har råd). Sweet as, som man säger. När man reser själv, såsom jag gör, är det närmast ovärdeligt att ha en, någotsånär, homogen grupp med bekanta ansikten. Alltid något på gång, kortspel, fotboll, pizza eller ölprovning.



Söndag 17:e april. Wellington - Picton
Vaknar upp på YHA Wellington, ett trevligt hostel i huvudstaden. Stel och öm efter lördagens rugbysammandrabbning. Tillbringar förmiddagen på Te Papa, nationalmuseét. Gratis, och därför väldigt bra valuta för pengarna. Efter en massiv promenad till färjeterminalen bordar jag Arahura samtidigt som en norsk familj (märkligt att folk kan se skandinaviska ut). Kanonväder, och jag tillbringar hela resan på däck. Fantastiskt att äntligen få en första skymt av den beryktade sydön! Marlborough sounds ser inte alls ut så som jag föreställt mig, men såklart fint ändå!

Checkar in på Tombstone backpackers (mitt emot kyrkogården, därav namnet). Urmysigt! Komplett, inklusive fet katt ihoprullad framför kaminen. Träffar två svenska tjejer som jag pladdrar med en god stund. I brist på sängar i sovsal får jag ett eget twin room, med egen balkong! Såå skönt att äntligen vara på väg!

Måndag 18:e april. Picton - Nelson
Slapp morgon, innan jag slänger upp ryggsäckarna på ryggen och knatar ner till färjeterminalen för att möta upp bussen. Vädret klarnar upp, och Picton gör sig helt klart bättre i solsken! Bussen är illgrön och svår att missa, och snart är jag på språng genom Marlboroughs världskända vinregioner. Fälten med vinrankor sträcker ut sig i alla riktningar, och de grön-gul-röda höstnyanserna lyser vacker mot bergen i bakgrunden.


Marlborough Sounds

Nelson är geografiskt sett Nya Zeelands mittpunkt, och klimatet här är mycket torrare och varmare än motsvarande latitud på nordön. 'Centre of New Zealand' ligger praktiskt nog på en kulle med kalasfin utsikt över nelson och Abel Tasman, med promenadavstånd från vandrarhemmet. En promenad dit, följt av en gratis ölprovning i vandrarhemmets pub är tillräckligt för att jag ska slockna tidigt. Åker på 'top bunk', alltså överslafen av en våningssäng.


Centre of New Zealand

Tisdag 19:e april. Nelson
Killen i 'bottom bunk' snarkar värre än vad jag mågonsin varit med om. Både på in- och utandning. FRUKTANSVÄRT!

Åker på en extradag i Nelson, eftersom bokningen strulat till sig. Och jag klagar inte, för detta är ett kanonställe! Varmt, soligt och fin utsikt mot Tasman Bay. Jag kollar in The Swedish Bakery i stan innan jag knallar ut på en timmes promenad längs vattnet, med siktet inställt på Tahunanui Beach. Knallar runt barfota och tittar fascinerat på mina fotavtryck som suddas ut av vågorna. Dessvärre trillar mobiltelefonen ut ur fickan och får sog en salt kallsup. Nu funkar inte ok-knappen, c-knappen och 5-knappen.


Footprints. Tahuna Beach

Shannon (min vän från universitetet, som härstammar från Nelson) kommer och plockar upp mig på sin lunchrast. Hon tar mig upp till en utkiksplats varfrån man kan se tvåtusenmeterstoppar, hav och vidder! Sen tar vi en fika!

På kvällen kommer nästa busslast från Kiwi Experience, den som jag ska följa med imorgon. Socialiserar, pratar, tjattrar, pratar rugby och tittar på film.

Onsdag 20:e april. Nelson - Westport
Otroligt landskap breder ut sig, allteftersom vi klättrar upp och över sydalperna. Vi stannar vid Lake Rotoroa, Nelson Lakes National Park, för lunchpicnic bushpromenad och bad. Jag föredrar sötvatten, alla gånger! Jag skriker inte för kylan, men de meterlånga ålarna som cirklar mig gör mig lite nervös!

I Buller Gorge bestämmer jag mig för att åka jet boat, för $69. Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig. Får tjocka galonkläder, flytväst och glasögon. Och en sittplats i en jetbåt med plats för 20. Vi cruisar 20 kilometer uppströms och älvravinen är jättevacker, klädd i inhemsk bush och kvällssol. På vägen tillbaka ökar han tempot, och de går så snabbt att kinderna och näsan fladdrar oroväckande! Sen börjar han göra 360° spinns! Vattenkaskader och g-krafter i underbar förening och jag skrattar och skriker så mycket att jag får träningsvärk i magen! Bra valuta för pengarna, jag är grymt impad!

Westport i sig är inte så spännande (västkustens totala invånarantal är ynka 30 000 personer?!), men Bazil's är ett trevligt hostel med rymligt kök, och som vanligt pratar jag köken ur led så ofta jag kan. Kaleb, Travis, Jodie, Katie, Lisa, Jamie, Marvin... Så många namn och så många trevliga personer!

Torsdag 21:a april. Westport - Lake Mahinapua
Västkusten! Vilket ställe! Får och kullar och allt det där är väl fint, men det här är Nya Zeeland! Berg och sluttningar klädda i frodig inhemsk bush, klippor som stupar brand ned mot havet. Jag är helt trollbunden! Vi stannar och gör några promenader. Jag skulle kunna sitta här i dagar och bara titta på havet! Vi turistar Punekaiki - The Pancake Rocks, med dess 'Blowholes'. Coolt!


Västkusten. Kan man annat än älska detta?


Två av britterna nere på stranden.


En sjöfågel, Punekaiki


Min, och andras skuggor, Punekaiki

Vandrarhemmet för dagen är ett riktigt skitställe. Men ett skitställe med attityd! Ägt av en 86årig krutgubbe med obegriplig kiwiaccent! Planen för kvällen är et rejält mål mat lagat av krutgubben och busschauffören Bods, följt av ett maskeradparty med temat 'Bad Taste'.

Men först knatar vi ner till själva sjön, Lake Mahinapua, för ett dopp i det blå och den obligatoriska fotbollsmatchen. Jag och ett dussin engelska grabbar kampar om bollen. Blott tio minuter in i matchen har jag satt skräck i samtliga pojkar med min offensiva (och smått brutala) spelstil. Jag gör ett av lagets tre mål, och en assist - sen är jag 'Man of the Match'. Såklart! Blir behandlad med respekt under resten av resan!

Maskeradfesten håller hög klass, jukeboxen (yep, en riktig jukebox, som matas med mynt. ABBA!) går varm hela kvällen och klädseln håller skrämmande låg klass, helt enligt temat. Busschauffören deltar även han! Framåt småtimmarna är jag så trött att jag inte ens reflekterar över den fruktansvärt trötta och svankiga madrassen!


'Bad taste'. Yep, detta är mitt happy face'! Jag, tillsammans med norska Susanne och göteborsgska Ida!


Hela det osmakliga gänget!

Fredag 22:a april. Lake Mahinapua - Franz Josef
En mycket trött busslast lämnar Mahinapua halv tio på morgonen. Men så snart vi närmar oss regnskogen piggnar jag till! Riktig regnskog, superhäftigt! Vi stannar till vid Bushmens centre för att kika på Possums och en film om hjortjägare som kastar sig ut ur helikoptrar för att landa på hjortar, brotta ned dem till marken och föra dem till hängn. Wicked!

Franz Josef är regnigt när vi anländer - surprise, vi är i en regnskog! Jag betalar $155 för morgondagens guidade glaciärtur (pengarna rinner iväg...) och tillbringar kvällen framför film med katt i knät!


STOOOR hostelkatt!

Lördag 23:e april. Franz Josef Glacier
Fortfarande regnigt när vi knatar mot glaciärcentret.

Bilderna och beskrivningen om dagens strapatser finns här.

Efter åtta timmar i tunga kängor och många höjdmeter är hostlets bubbelpool ett välkommet inslag!


Stegjärn, crampons.

Söndag 24:e april. Franz Josef - Wanaka
Trött och nöjd i kroppen idag! En timmes promenad runt Lake Matheson till frukost funkar bra för att trampa igång musklerna igen. Vacker liten sjö, men tyvärr är det för mulet för att skymta den västra sidan av Aoraki/Mt Cook.


Morgon över Lake Matheson

Bussen klättrar så sakteliga upp och över sydalperna, mot de torrare och mer brukade markerna i regionen Otago. Här är kullarna fria från skog (skövlade), bruna av torkan och täckta med vingårdar. Jag sover dock nästan hela vägen!

Wanaka är ett pittoreskt ställe med sjöutsikt. Jag tar en promenad och kurar sedan ihop mig framför Slumdog Millionaire i det gemensamma TV-rummet.

Måndag, tisdag, onsdag 25-27:e april (GRATTIS MAMMA!). Wanaka - Queenstown
Lyckas ringa mamma från skype för en grattishälsning!

Precis när jag ska kliva på bussen säger Bods the Driver något om att ta kort. Jag kommer att tänka på min egen kamera och konstatera att jag aldrig packade den. PANIK! Springer tillbaka in på hostlet. Inte i rummet, inte i receptionen, inte i köket!! Tillslut hittar jag den i TVrummet, ett under att ingen knyckt den under natten! Onöööödigt att tappa bort kameran liksom!

Bussen rullar över kullarna mot det beryktade Queenstown. Vi stannar till vid Kawarau bridge, där världens första kommersiella bungy finns (alltså där man först kunde betala för att hoppa, utan att göra något olagligt). Floden är även en inspelningsplats för Sagan om Ringen, 'Pillars of the Kings'. Jag har inte för avsikt att hoppa bungy. Men att vara i Queenstown, New Zealand, på världens första bungy och titta på den strida ström av euforiska hoppare som kommer upp efter bungyn. Jag blir sugen helt enkelt. Det skulle ju vara väldigt häftigt liksom...

Kawarau River, aka. The Pillars of the King.

Framförallt känner jag igen känslan, att om jag inte gör det här kommer jag ångra mig såå hårt (och tänk om Emil hoppar bungy före mig? - Oförlåtligt misstag!). Jag avskyr att ångra nåt jag aldrig gjorde.

Sagt och gjort - Här finns min bungyhistoria!


On the Edge!


Och här allt annat jag gjorde i Queenstown!


Lake Wakatipu, Queenstown. En fallskärmshoppare i bild. Såklart!


Så nöjd kan man vara, med den utsikten! Queenstown - yeah!


Som en tavla! (fint, men ruskigt obekvämt för rumpan!)


Morgon i Queenstown

Dyyyyra dagar, men ack så roliga!


Torsdag 28:e april. Quenstown - Kaikoura
På grund av force majeure, jordbävningen, kan vi inte stanna i Christchurch för natten. Alltså gasar vi vidare upp längs östkusten. En duktig 12timmars busstur. Men några stopp får vi längs vägen, och äntligen får jag se Aoraki/Mt Cook!


Mt Cook!


Arun från Sussex spanar mot bergen!


Fredag 29:e april. Kaikoura
Kaikoura betyder 'Äta kräftor' på maori. Alltså ett väldigt marint ställe. Jag stannar här en extra dag, eftersom det är ett väldigt vackert ställe (med ynka 2000 invånare!?) och vi anlände efter mörkrets inbrott igår.

Jag tar en karta över stan på turistbyrån och styr sedan stegen mot Kaikoura Peninsula, halvö alltså. Fiiiiint!


Här kan man definitivt fördriva tiden en stund!

Mer bilder återfinns i föregående inlägg!
Ser det kungliga brölloppet i sällskap med ett tjog britter!

Lördag 30:e april. Kaikoura - Wellington
Ännu en strålande dag! Jag har haft riktigt bra timing med vädret! Kliver på bussen igen, och ser en hel drös bekanta ansikten från de gångna veckorna! Otroligt så många personer (britter!) jag lärt känna på så kort tid! Sorgligt att säga adjö till alla. Men först ännu en Cook Strait-resa i deras sällskap! Lite gungigare resa, men jag lyckas undvika den värsta sjösjukan i alla fall!

Jag hade helt missat att det var rugbymatch på g i Wellington, men Gary Irländaren påminner mig, och i slutändan är vi en mindre drös som går (britter! + Gary). Hurricanes vs Reds (Aussie) Väldigt jämn och spännande match, med ett närmast amerikanskt slut. Ni vet. Ligger under med en poäng. Penalty kick i absolut sista sekunden. Nummer 10 har missat ovanligt många kickar denna match. Och vad gör han? HAN SÄTTER DEN! YEAH!


Mästerfotografen Ullberg lyckas fånga ett försök på bild!

Kvällen avslutas med nya zeeländsk öl, tillsammans med mina nyfunna vänner OCH busschauffören Andy!



Vilket påsklov! Det bästa någonsin, alla gånger! Och det dyraste någonsin, alla kategorier!