Som bekant dog min förra telefon lite lagom sådär, i Nelson. Två veckor stod jag ut utan telefon. Ganska skönt faktiskt. Lite knepigt var det faktum att jag förlitade mig på mobilens inbyggda väckarklocka för att ta mig upp på morgnarna. Istället fick jag se till att sova lätt och vakna när sovsalskompisarna klev upp, och hoppas att de väckte mig ifall detta inte hände.

Tillslut började jag faktiskt vakna utan väckare. Fick liksom tänka ut vilken tid jag ville vakna, och sen somna och hoppas på det bästa. Och det funkade faktiskt! Och de som vet hurdan jag är på morgonen måste bli impade när de läser detta! Menmen, detta är lite väl riskfyllt i längden, med bussar att passa och sånt.

Så

Köpa nya telefon.

Usch vad jobbigt

Och DYRT! (fattig så här efter lovet)

Dilemmat visar sig vara att hitta en telefon som kan svenska. Nokia är (var) ju skandinaviskt, det måste ju funka? Svar: NEJ. Men SonyEricson då? Svar: NEJ. Men Filippinska och Malaysiska är tydligen bra att ha. Så valet stod mellan en riktigt billig telefon, en StupidPhone, och stå ut med pricklösa meddelanden (och bara en massa parenteser istället för prickar i inkommande sms). Alternativt en SmartPhone, som är många snäpp dyrare men som står ut med prickar och som jag kan ta med mig hem till sverige igen sen.

Hmm..

Valet föll på en enklare smartphone. 200 dollar (960kr) av märket Ideos (aldrig hört talas om), en android. Men det visade sig att den inte ens kunde filippinska... Suck! Så: Googla 'scandinavian keyboard android' - leta på mystiska forum - ladda ner program - installera program - mer program - fippla på - testa. Tur att jag är halvvägs ingenjör, för det var inte enkelt!

Jag fick kopiera alla telefonnummer manuellt, med papper och penna. Så jag hoppas jag fick till de flesta numrena. Om inte, tråkigt för er!


Vackert