Serieprämiär i allsvenskan, mot semifinalmotståndarna från ifjol. Vi visste att det skulle bli en jämn match.

Inspirerade av biofilmen Invictus, som vi såg tillsammans på bio i fredags kväll, spelade vi så att grästuvorna yrde.

Vi var arton spelklara och spelsugna brudar som kom till fyrisfjädern för att inviga gräsplanen för säsongen. Efter ombyte, uppvärmning och kisspaus var det slutligen dags för avsparken till rugbysäsongen 2010. Min första säsong. Jag startade på bänken och alltmedan minuterna gick och försöken (alltså själva poänggörandet, jmf. touchdown) lyste med sin frånvaro från båda lagen.

Efter ett tag gör Cissi illa knät och går av, Jennie går på. Sedan får Emilia problem med nacken och Emma får gå på. Vid detta laget är det bara jag kvar på sidan av planen, och när Lotta (alltså Lotta Westin, inte Karlsson) får en mindre hjärnskakning så är det slutligen min tur att göra min riktiga rugbypremiär.

Med kanske 30-35 minuter kvar att spela går jag in. Lite piggare än mina jättetrötta lagkamrater. Jag upplever en sällan skådad eufori och trots (eller förhoppningsvis tack vare) mitt något vilsna deltagande på planen lyckas Elisabeth tillslut göra ett försök!

Vi spelar på med bra spel och god kämpaglöd ända in i slutminuterna, och när domaren äntligen blåser av har vi vunnit med fem poäng mot noll! Jag har till och med alla ben på plats, och inga skador förutom lite näsblod!

Galet!

                                    Så här skulle min motsvarande South Park-figur sett ut!