Packning pågår.

Två hela dagar är allt jag har kvar i Palmerston North, och det är troligt att jag inte kommer tillbaka hit mer. Jag kan inte riktigt förstå det. Över åtta månader här jag bott här, handlat på stormarknaderna, gått på bio, lyssnat på föreläsningar, spelat rugby, frusit. Och nu ska jag åka härifrån, bara sådär! Tiden har gått enormt snabbt och enormt långsamt på samma gång.

Jag är mitt uppe i packandet. Vad ska jag slänga, vad kan jag ge bort, vad bör jag skicka hem till Sverige och vad vill jag kånka runt på i två månader? Jag har fixat en massa, städat, skurat ugnen (huga!), ringt banken, sagt upp hemföräkringen, skaffat australienvisum, sagt upp mitt boende. Och mitt i allt försökt plugga inför mina tentor, med tveksamt resultat.

Jag bor i ett kaos, med kartonger överallt, kläder i högar och papper huller om buller. Jag vill bara åka härifrån NU! Hade akut hemlängtan igår natt, för första gången. Jag är fruktansvärt less på livet här i Palmerston North, och på samma gång väldigt ivrig att få resa omkring igen! Jag är klar med Palmy, men inte redo att komma hem just ännu!